6:e året jag deltar som supporter på Stockholm Marathon. Får ofta frågan om jag själv inte skall springa. NEJ brukar jag svara, aldrig, det är för långt. Så känns det just nu, men jag har lärt mig att man aldrig ska säga aldrig. Vet vem vart vägarna tar en. Just nu tycker jag att en halvmara är lagom. Jag vill satsa på att bli snabbare på milen och på halvmara.

 

Sista två åren har jag även fått med mig en till supporter, vår dotter som får hänga med i ur och skur på tävlingar och annat. Har även fått med mig min syster som bor i Stockholm som sällskap och support. Riktigt trevligt!

Är dessutom väldigt trevlig stämning i vår klubb då vi är så himla många som är med och deltar. I år var det ca 75 st som sprang. Helt otroligt!

 

Vår lilla goa Bianca utvecklas mer och mer för varje vecka som går. Vissa dagar pratar hon en massa och vissa dagar ingenting. Är dock inga sammanhängande meningar utan enstaka ord.

 

Härom veckan hörde vi dock två sammanhängande ord som sas flera gånger "Akta dig". La ihop två och två och funderade på om de sjunger om Lilla snigeln på dagis. Började sjunga den och hon blev helt till sig.

Nu är det mycket "Akta dig" "Lilla" som sägs hemma. De är för goa de små liven.

 

Går ofta och drar runt på sin egen Lilla snigel som hon fått av farfar.

 

Finns inget skönare än att sträcka ut en öm kropp. 

Tyvärr tar jag mig väldigt sällan tid till yoga. Ett tag gick vi iväg på söndagskvällarna på Friskis yoga. En jättteskön avslutning på veckan. Tyvärr tog de bort  söndagspasset och prioriterar inte det en vardagkväll. Tar ca 2h i anspråk och det känns för mycket. Vill då hellre göra nåt annat.

Det mest perfekta som jag nu hittat är att yoga hemma ca 15-30 min. Superbt! Det finns det alltid tid till.

Har fått chansen att testa Yoogaias yoga. Där finns det massor med olika pass att välja mellan. Lugna och softa pass till betydligt hårdare från 15 min till en hel timme. Har hunnit testa fem olika pass. Väldigt olika men oftast bra. Perfekt att kunna välja och vraka mellan flera pass och precis när man vill. 

Perfekt för en stel kropp som min.

Har velat fram och tillbaka. Nu är beslutet taget.

Jag kommer inte att fortsätta som instruktör på Friskis. Har vilat en termin och har självklart saknat det ibland, men fler saker överväger vilket gör att jag nu avslutar detta kapitel i mitt liv. Bara för det behöver det inte vara för alltid. Jag kan ändra mig när som och börja igen. Var sak har sin tid.

Jag älskar fortfarande att träna och att leda men fokus ligger just nu på annat. Jag vill inte vara uppbunden en dag i veckan. Jag vill kunna vara lite mer flexibel.

 

Dessutom har det varit mycket sjukdomar detta år och det blir stressande att ha ett pass som måste bytas bort.

Nu kan jag ägna mer tid åt löpning och åt klubbens träningar istället. Där kan jag vara med och leda men med mer flexibilitet.

 

Då jag sitter med i löpklubbens styrelse känner jag mer engagemang där än i Friskis. Vill inte bara gå dit och riva av mitt pass. Skall jag vara med skall jag göra det helhjärtat. Nu slår hjärtat hårdare för Örebro AIK och tiden finns inte till båda.

 

Vips kommer jag inte längre ha något medlemskap och kort på Friskis. Blir en ny fråga. Skall jag lösa ett nytt kort eller inte. Kan inte påstå att jag är där så ofta, men känns väldigt konstigt att bryta helt. Måste nog ta mig en funderare.

 

 

Jag har varit nere i Göteborg fem gånger och kollat på Göteborgsvarvet varav två gånger har jag varit anmäld. Har dock aldrig kommit till start eller sprungit. I år var jag anmäld och hade höga förväntningar och mål som jag satte i höstas. Inget skulle få stoppa mig.

 

I höstas började jag spåna på att springa under 1.50. Hade börjat komma igång hyfsat bra med löpningen efter min graviditet. Saknade dock längre pass och farten i min kropp. Men med många månader framför mig skulle det inte vara några problem. Kändes som jag hade all tid i världen att hinna träna. Hängde med på några korta långpass i början av hösten med klubben, 11, 13, 15 km varav de kortare med löpvagn. Kände att jag var på G.

Veckorna rullade på och några helger försvann då jag planerat att springa långpass. Tog lite lätt på planeringen och sedan blev jag sjuk. Frisk några dagar och sen sjuk igen. Sammanlagt var jag borta från löpningen ca sju veckor. Var segt att komma igång igen. Kändes som jag tappat rejält. Hade sprungit som längst 15 km innan jag blev sjuk.

Nu var det bara några veckor kvar. Hur skulle jag hinna få till en massa långpass? Insåg att det hinner jag inte. Hade som plan att springa tre pass per vecka de veckor som var kvar varav tre längre pass (två på 15 km och ett på 18 km). Fler pass skulle bli för tufft att köra på efter sjukdomarna och var tvungen att öka lugnt och successivt.

Tanken att ställa in loppet kom upp men slog bort de tankarna snabbt. Vi skulle åka ner till Göteborg och träffa min syster och sambo och jag skulle springa. Så enkelt var det. Jag ville heller inte springa långsammare än 2 timmar vilket kändes som min skamgräns. Kände dock att jag inte visste om jag skulle klara av att springa så pass långt i 5.38-tempo. Sprang 10 km på 55 min i dagsläget och hur skulle jag klara springa det dubbla på nästan samma tempo?

 

Vårruset i stan var på onsdagen samma vecka som Göteborgsvarvet. Kanske inte helt optimalt så nära inpå. Dock bra att få lite fart i benen. Landade på tiden 24.28 vilket jag var väldigt nöjd med. Kände dock att det satte i lite i benen några dagar. Så vid starten på lördagen var benen inte helt återhämtade.

Kände mig grymt pigg första 10 km. Sprang i 5.28-snitt. Kände mig stark och positiv även om jag visste att jag nog sprang på lite väl fort. Men tänkte att det får bära eller brista. Så efter 11 km redan började det kännas i kroppen och jag började bli trött. Lite väl tidigt. Nästan hälften så mycket kvar. Började bli lite orolig. Tappade tempo men klarade ändå av att köra på hyfsat. Vid Götaälvsbron och 6 km kvar började det kännas av rejält. Kändes som alla sprang om mig uppför bron, gick i snigelfart. Efter det gjorde det ont i kroppen och jag fick kriga rejält med mina tankar. Så fort det gick lite lite uppför tappade jag och kände mig grymt stum i benen, men så fort det gick nerför kändes det lättare igen. Kämpade på kilometer efter kilometer och tanken att börja gå slog jag bort så fort den dök upp. Sista kilometrarna tappade jag rejält och hamnade på 5.56-tempo.

Kom i mål på tiden 1.58.51. Marginal till två timmar på mer än en minut. Grymt nöjd även om jag inte alls var så snabb som jag tänkt mig, men målet var reviderat och det klarade jag.

 

Nu vill jag springa mer och bli snabbare.

 

 

Planen igår var att cykla en runda på mtb'n med två arbetskamrater. De cyklar inte speciellt mycket men vill cykla mer. Vi pratade lite löst om det i höstas att vi borde ta en tur tillsammans. Som vanligt är det så lätt att säga att det gör vi men sedan blir det aldrig av. Varför är det ofta så?

Så jag bestämde förra veckan att vi bokar en dag så att det blir av. Tyvärr blev det inställt igår pga sjukdomar (inte hos mig denna gång som tur är).

 

Peter tyckte jag kunde följa med honom till GIH och springa men kände att jag ville vila mina löparben inför lördag. Jag var dessutom sugen på att cykla. När vi dessutom bor ett stenkast från Markaskogen som har mtb-spår så var det inget att fundera på. Jag gav mig ut och körde en lugn men skön runda. Kryllade av människor i skogen. Fullt med både cyklister, löpare och orienterare. Dock var jag ensam på röd mtb-slinga (förutom tre löpare som hellre körde trail än i spåret).

 

Tog inte ut mig speciellt mycket utan tränade mer teknik och njöt av naturen och det sköna vädret.

Fick mig en gliring hemma att jag bara softat. Ibland måste man bara få njuta lite också.

 

Jag hade en begynnande kurva uppåt innan sjukdomsperioden. Långt ifrån min form innan graviditeten men det kändes ljust med två riktigt starka månader som start på 2015.

 

Nu är min tanke att prioritera löpningen. Det är inte många veckor kvar till Göteborgsvarvet och skall jag klara att springa 21 km gäller det att fokusera. Min plan är att köra tre löppass i veckan, som minst. Kör jag mer än tre pass riskerar jag att få ont och den risken vill jag inte ta. Bättre att komplettera med cykel, simning och styrka om jag vill köra fler pass per vecka.

 

Har fått till fem löppass  hittills efter sjukdomarna. Har ingen positiv känsla. Benen stummar redan efter 4 km och flåsar en massa. Trots detta bangar jag inte den tidigare tänkta tävlingsdebuten i år. Peter anmälde mig i måndags till Kumla Stadslopp som går av stapeln på lördag. Nervös. Nervös att orka springa trots att det "bara" är 10 km. Nervös att jag inte ens klarar av att springa fortare än i Vansbro 2014 (som var mitt premiär efter graviditet). Vill ändå ha ett kvitto på hur jag ligger till och fram för allt få till ett riktigt bra pass där jag pressar mig.

 

Idag är jag stum i benen efter 15 st backintervaller ca 1 min i Markaskogen med hela familjen. Peter och jag varvade intervaller medan Bianca sprang fram och tillbaka. Hon gjorde säkerligen 10 st intervaller själv (dock inte så långa som våra :)  Hon älskar att vara i skogen och springa omkring. Kanske en aningen färgad av oss?

 

 

I januari tränade jag 26 st pass och i februari 23 st pass. Helt enl. plan och mina mål. Väldigt nöjd.

 

Hade ett inplanerat löppass lördag 28 februari som jag ställde in för att jag kände mig småkrasslig.

Det var då allt började från förkylning till influensa till maginfluensa, sammanlagt fem veckor. Vet inte när jag varit så sjuk senast. Minns inte när jag hade nästan 40 graders feber innan eller när jag spydde senast. Mars månad var inte rolig.

 

Kändes skönt att avsluta mars och gå in i april med en resa till fjällen. Vila upp sig, andas fjälluft och åka skidor. Tog med mig löparkläderna men var tveksam om jag skulle få till nåt pass eftersom jag inte kände mig helt återställd efter influensan. Åkte skidor några dagar och kände mig så trött. Sviter efter influensa kan ju sitta i och det hade "bara" gått 1,5 vecka efter att feberna slutade så tänkte att det går nog över om ett par dagar. Det hade det nog gjort om jag inte hade åkt på en magåkomma med småillamående i fem dagar och några dagar som var sämre. Som tur var låg jag inte hela veckan utan var bara sämre vissa dagar så jag kunde åka en del skidor men blev inte alls så mycket som jag brukar eller hade velat. Njöt ändå av ledighet, sol och fjäll. Sista dagarna började det kännas bättre i kroppen. Livrädd för att bli sjuk igen vilade jag när vi kom hem. Började med cykelturer till jobbet.

 

I lördags dock kände jag att nu är jag redo för ett träningspass. Hängde med Peter till GIH och sprang distans runt löparbanan. Fick ihop 3 + 7 km (1,5 km dit och 1,5 km hem och 7 km på banan). Det gick inte fort och jag blev trött, och lycklig. Planerade in att hänga på Almby IK på deras måndagsträning på mtb. Dammade av cykeln i garaget som inte varit ute på hela vintern. En aningen ringrostig men underbart att få cykla och vara ute i skogen.

I onsdags blev det ett löppass på 8,5 km efter en heldag med kurs i Solna i Oset. Underbart!! Vad bra man kan må av rörelse.

 

Nu hör jag någon på jobbet som varit hemma med förkylning. Bianca är heltäppt i näsan och rinner snor.

Vill inte. Tänker förbasemig inte bli sjuk igen, så det så!!

Det är härligt med barn som går sitt första år på förskolan :)

 

 

 

 

Skrev en kort presentation om mig på jobbet igår. Alltid lika svårt. Pratade med en kollega och frågade vad han skulle säga om han skulle säga endast ett ord om mig. Fick till svar: målmedveten.

Ja det kan jag ju bara konstatera här. Förra inlägget handlade om mål, så även detta.

 

Sedan vi flyttade till nytt kontor fick jag ett höj- och sänkbart skrivbord. Perfekt tyckte jag. Ändå använde jag det knappt. 

Som vanligt är det bara att bestämma sig. Blev påmind när det kom på tal runt fikabordet. Någon undrade hur många kalorier man förbränner om man står upp. Nu är jag inte intresserad av att förbränna kalorier utan blev nyfiken på andra positiva egenskaper som det kan leda till. Blev mer taggad när jag ändå läste att det är samma förbränning som att springa 10 marathonlopp per år att stå och arbeta. Dessutom hörde jag att man lätt får problem i höfter/knän när man springer för att man sitter för mycket. Man tar med sig sittställningen även under sitt löppass och är då för kort i höftpartiet. Det triggade igång mig att vilja stå mer på jobbet.

 

Skaffade mig appen "Stand Up" och satte ett mål att stå minst 3 timmar per dag. Då tänkte jag att jag även kunde lägga till några små saker som kan stärka mig och göra mig mer rörlig. I mitt mål per dag ingår det även att göra ett antal benböj, tåhävningar och rörlighet för ryggen. Tar inte någon tid av dagen utan gör att man sträcker ut kroppen och får bättre hållning vilket kan undvika att jag får ont.

 

Vissa dagar i januari har gått bättre än andra, men känner att jag är på god väg.

Snittet har blivit 2 timmar stående, 8 benböj per dag, 14 tåhävningar per dag, 7 rörlighetsövningar per dag. En bit kvar till mitt mål varje dag men betydligt bättre än under hela 2014.

 

 

 

Nytt år och nya möjligheter :)

Lång paus från bloggandet. Får väl inse att bloggen inte är prioritet just nu. Livet, familjen och träningen tar mer plats.

Det jag kan sakna är att kunna reflektera över min träning och mina mål och få det på pränt. Så därför lägger jag ut mina mål och summeringar för varje månad för att själv lätt kunna få mig en bild över mitt mål och hur det gått. Vet inte om det är intressant för någon annan än mig själv, men ni får välja om ni vill läsa eller inte =)

 

Mitt mål för januari var att komma in i träningen mer regelbundet och hitta lusten att vilja träna och förbättra mig. Jag inser att jag behöver sätta mål för att jag ska lyckas. Jag blir mer sporrad och mer inspirerad, tränar mer och mår så mycket bättre på köpet. Blir piggare och får mer energi över till annat. Win-win.

 

Satte mitt mål på 25 pass i januari och försöka få till tre löppass i veckan. Därutöver inga andra kriterier förutom att passen måste vara minst på 30 min och promenader eller cykeltransport till jobbet räknas inte som träning.

 

Hur gick det då?

Jag klarade mitt mål med antal pass, slutade på totalt 26 pass.

Däremot fick jag inte ihop tre löppass per vecka. Antingen pga skavanker/sliten eller för att jag istället prioriterade skidåkning (pga att det fanns snö, vilket jag tycker är helt ok). Jag är ändå väldigt nöjd.

 

Nästa mål i februari blir 23 st pass (färre dagar i februari). Fortfarande ett mål på tre löppass i veckan.

Vill därutöver ha minst ett styrkepass, ett simpass och ett spinning/cykelpass i veckan. Det blir en större utmaning då det kräver lite mer planering. Nu när vi har en massa snö kommer det nog inte gå ihop sig heller då jag vill prioritera skidåkning istället. Vill även få in mer yoga i mitt liv. Tiden skall bara räcka till :)

 

 

 

 

 

 

Snart är september slut. Jag har jobbat en hel månad. Det har snart gått ett helt år sen vår älskade dotter föddes (imorgon fyller hon 1 år). Alla säger ju att tiden går fortare ju äldre man blir och ännu fortare när man får barn. Jag kan bara hålla med.

 

I år har vi haft mer tid till övers. Vi har haft två hela lediga månader tillsammans. September har dock bara flugit förbi. I år har vi iallafall hunnit med att äta kräftor även om det blev sent i september. Sitta ute en lördagkväll i vårt växthus i september är inte fel. Vädret har verkligen varit underbart denna sommar/höst.

 

Imorgon är det oktober och 1-årsfirande. Sommaren är definitivt slut. Frosten har kommit. Till helgen blir det kalas och bullarna är bakade (självklart kanelbullar på kanelbullens dag 4 oktober).

 

Börjar reflektera över året som gått. Hur det varit att bli mamma, hur kroppen förändrats och kommit tillbaka. Mer om det i ett annat inlägg. Nu är det fokus på lilla dottern som skall firas.

 

 

 

 

 

Jag har knappt varit med på en endaste löpträning med klubben under hela 2013 och 2014. När jag fick förfrågan om att sitta med i styrelsen tackade jag ja. Saknade sammanhållningen och klubbkänslan och kände att jag hade mycket tid över på kvällarna när jag var mammaledig.

 

När vi fick förfrågan om att inleda ett samarbete med Göteborgsvarvet träffade vi en representant och gick igenom vad det skulle innebära. Vi tog ett beslut att köra löpkvällar i Örebro och även satsa på ett seedningslopp.

 

 

Jag har kommit igång med min löpning förutom ett långt uppehåll nu pga en envis förkylning. Jag är inte speciell snabb men vill bli bättre. Så att löpträna i grupp vore ypperligt men inte riktigt tagit mig tid att gå iväg på den gemensamma träningen. Så när det skulle bestämmas vilka som kunde ställa upp som ledare anmälde jag mitt intresse. Så från att inte varit med alls på träningarna blev jag plötsligt hjälpledare. Sex tisdagar i rad med olika teman.

 

Vi uppskattade att vi var ca 120 personer på träningen igår. Vi delade in oss i fem grupper: Fri fart, 5.00, 5.30, 6.00 och 6.30. Det kom många nybörjare vilket var väldigt roligt. Blev rätt jämt antal i varje grupp så en bra spridning på folk.

 

 

 

Inne på min andra arbetsvecka. Nu känns nästan allt som vanligt igen på jobbet, förutom att det är lite nya medarbetare jämfört med innan jag gick hem.

 

Mina tankar om träning/logistik/transportmotion har börjat praktiseras. Lever lite i kappsäck och går upp tidigt på morgonen. Väskan packas på kvällen med dagens kläder. Tightsen och träningstopen ligger redo att klivas i på morgonen. Det blir cykling till och från jobbet knappa 7 km enkel tur. Inte direkt nån träning att tala om men en bra dos med frisk luft och perfekt vardagsmotion. Nu med mina nya rutiner så duschar jag på jobbet vilket innebär att jag kan trycka på mer på cyklingen vilket medför att det går 5 min fortare att transportera mig plus att det blir lite mer tränin än bara motion.

 

Har tagit med en hel väska med grejer till jobbet för att slippa släpa på massa saker varje dag. Har hängt upp krokar på sidan av bokhyllan. Tror dock att det tar lite tid innan jag får snurr på allt. Igår glömde jag ta med handduken ner till duschen så fick torka mig med papper :) Idag glömde jag stoppa i bär o nötter i min kvargburk som jag äter till frukost vid datorn när jag är duschad och klar på jobbet. Övning ger färdighet.

 

Nästa steg är att testa transportlöpa. Då krävs det ännu lite mer logistik. Att ta med kläder dagen innan för att slippa en stor ryggsäck. Har varit och beställt pakethållare och en cykelväska. Det gäller att ha bra och fungerande saker om man ska ut i ur och skur och fullt med grejer. Är det nån som har bra tips för transportlöpning/transportcykling så dela gärna med er.

 

Ikväll blir det premiär för mig på länge att vara med på klubbens löpträning. Vi har dessutom ett samarbete med Göteborgsvarvet som startar ikväll. Mer om detta i ett annat inlägg.

 

 

 

 

 

 

 

Har varit på resande fot flera veckor i sommar. Aldrig känt ångest över att en resa tagit slut. Har haft massa ledighet och flera resor framför oss. Idag är det skillnad. Idag känns allt så definitivt. Idag är sista dagen. Sista dagen på en elva månaders ledighet tillsammans med min underbara dotter.

Imorgon är det arbete. Känns helt overkligt. Ska jag ställa klockan. Gå upp själv. Ta hand om bara mig. Åka iväg själv. Sitta på ett kontor 8 timmar om dagen med saker som just nu känns så oviktiga.

Byta ut dagar med frisk luft, sköna promenader och bus med en glad dotter. Ångest.

När jag jobbade sista dagen innan förlossningen hade jag ångest över att vara hemma så länge. Vad skulle jag göra hemma elva månader? Oj vad tiden gick fort. Inte behövde jag ha ångest heller. Dagarna har rullat på och det har verkligen varit en underbar tid.

En tid att minnas. 

Bara för att mammaledigheten är slut kan jag ju inte deppa ihop totalt. Gäller att hitta nya bra rutiner och se till att få kvalitetstid ihop med dottern några timmar per dag och på helgerna. Har valt att gå ner lite i tid. Kommer jobba 90%. Vara ledig varannan fredag och jobba halvdag varannan. Fredagar kommer bli vår heliga tid. Då är det roliga saker som ska göras tillsammans. Inte städa och handla mat, utan umgås, leka, bada, fika och träffa vänner.

Nu gäller det att se till ljuspunkterna i livet och försöka hitta nya rutiner.

En ny rutin blir att gå upp tidigare på morgonen för att kunna komma hem tidigare på kvällen. 

Tack för den här tiden älskade älskade dotter! 

Perfekt sysselsättning att plocka bär på fjället denna sista lediga vecka som vi tillbringar i Tänndalen.

Har länge velat åka upp till fjällen för att se hösten och kunna plocka bär. Vi har alltid varit här innan bären hunnit bli klara. Siktet var inställt på hjortron. 

Dessvärre såg vi bara myrar fulla med hjortronblad men inga hjortron. Redan många som plockat eller ett dåligt hjortronår? Trodde ett tag att vi inte skulle hitta några alls, men helt plötsligt såg jag ett gult litet bär, sen ett till, och ett till...och helt plötsligt över en halvliter. Dan efter hittade vi ett ställe till. Så idag har jag kokat sylt på 1 litet hjortron vilket blev 5 små barnmatsburkar. Inte det nyttigaste med sylt men hjortron är fullt med nyttigheter och dessutom ekologiska. Blir perfekt till höstens pannkakor och vaniljglass.

Blåbär finns det gott om. Har plockat lite varje dag för att ha i filen. Ska plocka några liter att ta med hem. Blåbär är fulla med vitaminer och antioxidanter. Perfekt att ha i fysen. Använder ofta frysta bär i filen, gröten, smoothien eller i fruktsalladen.

Gratis att plocka, fulla med vitaminer och så får du motion och frisk luft medan du plockar. Perfekt sensommar/höstutflykt. Man måste ju inte åka ända till fjällen för att plocka ( jo kanske hjortronen), men blåbär och lingon finns det i stort sett varje skog. Så ut och plocka!