Jag vill bli bättre och jag vet vad jag kan förbättra. Jag vet att backträning och intervaller is the shit för att jag ska bli bättre. Ändå så tar jag mig inte ut och tränar det. Kör i mitt bekvämlighetstempo och ibland trycker jag på och rushar lite. Jag erkänner att jag är lite bekväm. Jag tränar för att det är kul och för att må bra. Även fast jag vill pressa mig, vill bli bättre. Den tiden jag lägger ner på träning skulle kunna ge mig mer. Jag skulle kunna bli betydligt bättre. Jag behöver lägga till några nyckelpass i min träning.

Jag har dock känt mig lite vilsen. Inte vetat exakt hur jag ska träna intervallerna eller inte känt motivationen att köra backe själv. Det har lätt blivit ett skönt distanspass eller transportcykling.
Igår däremot blev det ett riktigt bra kvalitetspass tack vare CykelOla och hans sambo Sara. Riktigt kul var det att köra ihop och riktigt jobbigt var det stundtals. Intervaller i Ånnabodabacken är inte att leka med. Oj vad svag jag är i uppförsluten. Flåsade och lät en massa. Tur att ingen hörde mig :) Första intervallen uppför backen kändes snurrig. Kände mig yrslig och helt slut. Många tankar i huvudet, och inga positiva kan jag säga. 3 intervaller var tanken och jag tänkte efter första att fler än en vill jag inte göra. Sen när jag kommer upp till toppen och vänder och åker ner i snabbfart glömmer man bort det jobbiga på bara en sekund. De negativa tankarna är som bortblåsta och jag känner mig stark. Klart att jag orkar fler och det gjorde jag. Tre härliga (eller kanske inte :) intervaller blev det.
Det blev en extra tur på hemvägen. Körde 15/15sek intervaller. Gick riktigt bra på plan väg men så fort det går uppför känns det jobbigt.

Det finns lite att jobba på! Tack Ola och Sara för ett bra pass!