Helst vill jag inte tänka tanken. Inte ännu. Jag suger fortfarande på Vätternrundan-2010-karamellen. Jag njuter även av lugnet. Sommaren, solen och livet.
Tränar såklart men helt utan press. Igår blev det en tur på racern med PT´n som är så pass stabil så han kan cykla igen vilket jag är glad över. Mycket roligare med sällskap. Underbart skönt att ta lite semester från den planerade träningen. Gör det jag känner för. Ingen press, inget måste.

Anmälningen för Vätternrundan med Team Ride of Hope 2011 är igång. Jag vill inte ens fundera på det, just nu. Kanske om några veckor, några månader. Ska jag eller ska jag inte? Det är frågan.
Det var en fantastisk upplevelse och det är grymt att ha ett mål att sträva efter. Fast saknar samtidigt inte pressen, att jag måste cykla. Upp tidigt varje söndag och köra långpass. Just nu är det grymt skönt att ta sovmorgon och äta långfrukost på balkongen. Fast i vår kanske jag är grymt sugen att fokusera på cyklingen.
Varför kan jag inte få bestämma mig i maj istället :)