Får som oftast problem när jag börjar träna mer löpning. Under året som gått har det varit höften och vaderna som spökat. Förra veckan blev det bara värre och värre i vaden. Bokade tid hos min naprapat. Min kropp har aldrig reagerat så som den gjorde efter det besöket. Armar och käkar har delvis varit bortdomnade och värkt. Haft svårt att koncentrera mig.

Har inga problem med kroppen utan allt har med stress och höga krav. Spänningar i nacke och höga axlar
och andning uppe i bröstet pga stress. När jag sedan tränar så är det kroppen som säger till. Jag får ont.

Har varit en jobbig känsla. Många funderingar och tankar och värk.
Var lite inne ett tag på att ställa in helgen som var "Svettisdagarna" i Kista som jag sett så fram emot. Det var tur att jag inte gjorde det. Kändes bra under helgen. Behövde inte fundera på en massa måsten. Bara vara och träna och inspireras av det jag gillar mest. Hade kanske behövt bara vara lite mer men känner att jag börjar komma på fötter igen och fått mig en rejäl tankeställare. Jag måste släppa på kraven.

Återbesök idag hos naprapaten. Min kropp kändes bättre men satt ändå en del kvar. Nacken släppte fint. Det var
vaden som var värst. Massage och nål i vaden. Det var allt annat än skönt. Fy fasiken vad ont det gjorde och gör
fortfarande. Haltar fram nu. Men samtidigt så bra det känns. Det får göra ont vid sådana tillfällen. Då vet jag att
det blir bättre. Hoppas på att reaktionen inte blir lika stark som sist, denna gång är jag dock väldigt medveten om reaktionen kommer. Jag behöver inte oroa mig. Då är det som det ska. Kroppen är finurlig.

Nu är mitt största mål att försöka "bara vara" lite mer. Inte bli stressad över tvätthögen, kylskåpet som sinar, maten som skall hinnas lagas m.m. Lättare sagt än gjort men det måste ske en förändring.
Jag är redo för att släppa på kraven en aning.

Vill gärna rapportera om helgen som varit men ikväll ska jag bara vara så tar det en annan dag :)