Vansbro maraton

Vansbro terränghalvmarathon 23 km är avklarat med blandade känslor. Mest positivt. Kroppen däremot är inte helt positiv, sliten och trött.
 
Peter hade tur som kunde byta sträcka till halvan pga förkylning under veckan.  Kändes bra att göra resan tillsammans. Ja även om vi inte skulle springa ihop så blir det en upplevelse att ladda upp, förbereda sig och uppleva hela loppet från start till mål.
 
Vaknade utvilad i en stuga i Lindvallen. Lång frukost, soft förmiddag och lunch innan avfärd till Vansbro. Vädret var perfekt semesterväder. Dock inte ett perfekt löparväder. Lite orolig då jag inte gillar att springa i värme och denna sommar har man ju inte hunnit vänja sig heller. Annars var jag väldigt lugn. Hade med mig lördagens fina lopp i bakhuvudet. 
 
Avfärd till Vansbro och hämtning av nummerlapp. Smidigt och enkelt. Vi hade god tid på oss. Han träffa på några klubbkamarater och slänga några ord. Vi hoppade p å vår buss som skulle ta oss till starten. Försökte stå i skuggan så mycket jag bara kunde. Solen stekte.
 15.45 gick starten och inte hade det svalnat något. Försökte ligga på i 5.30- tempo på den flacka grusvägen. Kände redan efter 2 km att det var tungt. Solen var så varm och stekte på vilket gjorde det rejält tungt redan från start. Redan efter 3 km kom tankar som -kommer jag verkligen orka detta i denna hetta? Känns redan tungt. Men jag kan ju inte bryta så tidigt, måste jag promenera hela vägen till mål då? - det var tankar som for runt i mitt huvud. 
Första rejäla backen kom. Folk började gå. Tänkte att jag kan ju inte börja gå redan. Försökte trippa på men kände att det tog för mycket kraft av mig pga värmen. Så jag gick i nästan alla brantare uppförsbackar. Tog ner mitt självförtroende lite. Vet ju samtidigt att det lätt blir tyngre totalt sett om jag promenerar. Blir liksom inget flyt eller rytm. Blev lite träd efter vägen stundtals som jag kunde skugga mig under. Kände direkt att krafterna kom och det blev lättare att springa, tills nästa sträcka i gassande sol uppenbarade sig. Vips hade jag sprungit 8 km och tänkte att det rullar på rätt bra ändå trots sol och terrängen. Var som piggast mellan 8-15 km. Därefter blev det tungt, tungt, tungt. Kroppen började streta och kännas tung och matt. Mina händer svullnade och fingrarna såg ut som små prinskorvar. 
Promenerade och sprang om vartannat. Försökte minnas mina tankar innan att detta lopp var inte mitt stora mål, det skulle inte slås några pb. Loppet skulle vara en kul grej, en upplevelse. Det gjorde inget att jag inte sprang på en viss tid. Jag behövde inte plåga mig i mål. Istället njöt jag, varje sekund. Även när det tog emot. Det gjorde inget att det gick långsamt. Inte när det var så otroligt vackert. Slingrande stigar, trollskog, stenar att kliva över, rötter att passera, uppmärkta myrstigar, trevliga och glada funktionärer och deltagare. Det var en upplevelse att bara vara där. Samtidigt kämpade jag såklart. Flåsade och flämtade. Samtidigt som kroppen ömmade och var trött flöt det på och den gillade att mata på i terrängen. Vissa partier kände jag mig grymt stark. Älskade partiet med utförslöp i trollskog, parerande mellan stenar. Där kände jag mig stark. 
Kände mig även stark vid Gladtjärn där det var en fantastisk publik som hejade på. Där tog jag ett par ostbågar i farten vilket smakade grymt bra. Vid sista kontrollen var jag trött, drack två muggar sportdryck, en vatten, en mugg kaffe och en halv hembakt kanelbulle som två tanter bjöd på. Det kanske bidrog till att jag kände mig starkare sista biten när jag fick känna en liten bit asfalt under fötterna. Kunde hitta ett fint flyt, lättare att trycka på. Så sista kilometern sprang jag om två löpare. Då kände jag mig grym :)
 
Tanken innan loppet var att jag kanske kunde springa i ett 6-tempo. Lite terräng som gjorde att det skulle gå långsammare. Det kanske hade gått en svalare dag, lite mer backträning och med några fler långpass i kroppen. 
Sluttiden blev 2:31:53. Sträckan 23 km. Tempo: 6:36.
 
 


Kommentarer
Anki

Härligt jobbat! Grymt bra gjort i värmen!
Jag tänkte ta mig an Vansbro imorgon, dock i vattnet och inte på land..

ola

underbar läsning. När jag började springa trail så såg jag promenerandet som ett nederlag. Jag ville ju springa. Sedan när jag 2009 pratade med den otrolige Andreas Svanebo (som vinner typ alla trail-lopp) så sa han att han oxå går vissa partier. Det måste även han göra alltså. Sedan dess är det helt lugnt att gå :-) Sen är det kul att läsa att du verkligen njöt av naturen. Det är just det som är traillöpning. Bra kämpat och jag önskar verkligen att jag hade kunnat köra i år men va fan vi kör väl 43 km nästa år, du och jag och Peter.

2012-07-07 @ 21:47:56
URL: http://cykelola.blogg.se
Lina

Fantastiskt bra gjort Malin! Starkt jobb i värmen! Låter härligt att springa i trollskog, och suga in naturen som du gjorde! Grattis till målgången och en riktigt grym prestation!

2012-07-07 @ 22:10:47
URL: http://cyklingminpassion.blogspot.com
Malin-Charlotta

Håller med ovanstående kommentarer, vilken underbar läsning! Du lyckades också när du var trött, att flytta fokus utanför dig själv och istället njuta av naturen, vilket precis var det vi önskade att du skulle landa mentalt, innan start.

Jag tycker det är fantastiskt att bara våga möta 23 kilometer, att gå i vissa perioder är absolut inget nederlag, det är ett sunt tecken att du lär dig den svåra konsten att verkligen lyssna på kroppen och dags formen! Det är första gången du springer så här långt och du har fått en utomordentlig start till din väg som långdistanslöpare. Nu väntar återhämtning av bästa sort, skynda långsamt så kroppen hinner bygga upp sig igen. Du har tiden och åren på dig att växa och få utveckling såväl fysiskt som psykiskt.

Stort Grattis från Fystränaren!

2012-07-08 @ 11:48:19
URL: http://malin-charlotta.blogspot.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0