Stockholm marathon

6:e året jag deltar som supporter på Stockholm Marathon. Får ofta frågan om jag själv inte skall springa. NEJ brukar jag svara, aldrig, det är för långt. Så känns det just nu, men jag har lärt mig att man aldrig ska säga aldrig. Vet vem vart vägarna tar en. Just nu tycker jag att en halvmara är lagom. Jag vill satsa på att bli snabbare på milen och på halvmara.
 
Sista två åren har jag även fått med mig en till supporter, vår dotter som får hänga med i ur och skur på tävlingar och annat. Har även fått med mig min syster som bor i Stockholm som sällskap och support. Riktigt trevligt!
Är dessutom väldigt trevlig stämning i vår klubb då vi är så himla många som är med och deltar. I år var det ca 75 st som sprang. Helt otroligt!
 
 
Min sambo har sin sub3-gräns som han fajtas med varje år. Förra året klarade han det och sprang på 2.57. Då hade han extra push av Runners World och Asics marathongruppen och en egen tränare.
I år har det varit lite tuffare med en liten svacka i motivationen och även en del sjukdomar. Även om målet även i år var sub3 var det mer tveksamt att klara det. Sluttiden blev 3.03. Lite besviken.
 
Själv tycker jag att han är grym och att det var jättebra presterat trots att han inte klarade målet. Bra jobbat älskling! Ni kan läsa hans racerapport här
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0