I början kändes det som en evighet till dagen D. Idag är det precis 100 dagar kvar ( ja med några veckor hit eller dit, chansen att det blir just 6 oktober är kanske inte så stor).
Nu börjar det iallafall bli väldigt påtagligt. Inte alls lika smidig och betydligt tyngre med diverse småkrämpor. Annars mår jag finfint.

Hemma är det full fart med påbörjat byggprojekt.
Imorgon kväll är det dags för halvmarathon ett par mil utanför Örebro. Det enda och första halvmaraloppet jag sprungit. Blir onekligen sugen att springa men i år är jag åskådare då Peter skall springa. Nästa år kanske?