En vecka blev två
Planen var att vi skulle semestra i fjällen en vecka. Vanligtvis brukar det vara sisådär mellan 7-15 grader där uppe mitt i juli och känner då att det räcker med en vecka då sommaren är så kort.
I år har det dock inte varit som det brukar. Värmebölja i hela landet, så även sommarvärme i fjällen.
Några grader svalare än hemma så för både vår skull och Biancas stannade vi lite längre. Gångavstånd till badsjö och svalare mitt upp på fjället lockade mer än ett kvavt och varmt Örebro.
Har haft fantastiskt sköna veckor med mycket rörelse och slappande.
En del cykling, några löppass och mycket vandring. Även varit på marknad, klappar getter, badat och promenerat.
Svenska fjällen är frihet, avslappning och mycket rörelseglädje. Älskar livet till fjälls.
Löptävlingspremiär
Första loppet på länge. Anmälde mig till Vansbro kvartsmarathon under min graviditet. Tyckte att typ 10 km skulle vara ett lagom mål 9 månader efter förlossning. Kändes som att då borde jag vara i god löpform. Nu har det inte riktigt gått så bra med just löpformen.
Kom dock in i ett hyfsat bra flyt sista fyra veckorna. 2-3 pass i veckan. Distans blandat med intervaller och backträning.
Efter två besök hos osteopaten kändes min kropp betydligt bättre. Fick tillbaka svanken och rättade till en massa snett i kroppen.
Hade dock bara kommit upp i en distans på 6 km. Bäckenbotten ömmade och fick akut behov av en toalett under de sista försöken att springa längre. Så när jag stod på startlinjen i Vansbro förra veckan sa jag till sambon att det kan vara så att jag får promenera sista kilometrarna, men att jag gör ett försök.
Vansbro är inget slätt asfaltslopp. Nu var korta sträckan inte alls så kuperad som halvan o hela. Men flera kilometrar på smal och knixig stig där kilometerpriset rann iväg.
Vågade inte heller trycka på i loppet då jag inte visste vad som skulle hända.
Hade ett skönt flyt hela loppet och kunde springa på lite extra sista kilometrarna. Jag klarade att springa hela 10,2 km utan att få problem.
10,2 km ren njutning i fin miljö. Tiden blev 58:16. Långt ifrån rekordtid men efter graviditet och dålig löpform är jag mer än nöjd.
Fick en kick av att jag klarade det och nu vill jag springa mer. Funderar på nya mål i höst.
9 månader
För det första. Vart tog tiden vägen??
En evighet sedan jag bloggade sist. Även varit dålig på att läsa och kommentera andras boggar.
För det andra. Vart tog tiden vägen??
Nio månaders graviditet. Nio månaders liten tjej.
Det har hänt mycket på dessa nio månader. En aktiv, glad men ändå en lugn liten tjej som kryper runt här hemma. Mitt allra bästa i livet, vår lilla Bianca.
Vad har hänt med mig då på dessa nio månader? Graviditetskilona är borta för länge sen och börjar känna mig starkare. Dock inte så stark som jag var innan, det tar nog lite tid till. Den långa krystningsfasen har satt sina spår på min kropp och därför känner jag mig fortfarande inte helt stark i bäckenbotten. Det är dessa anledningar som gjort att jag inte kunnat börja springa så tidigt som jag hade trott. Började springa för några månader sedan och är nu uppe i att kunna springa 6-7 km i sträck utan att få ont. Har försökt fokusera på bålstabilitet, promenader och cykling.
En ny fas kommer i livet. Mammaledigheten börjar gå mot sitt slut. Om två dagar kommer Peter vara hemma. Vi kommer ha en lång semester tillsammans innan jag börjar jobba igen.
Dags att lägga i en ytterliggare växel i min träning. Har funderat lite över bloggandet då jag inte alls haft fokus på det sista månaderna. Behöver jag en nytändning kanske? Mammamysträningsfasen är över. Det är dags att hitta nåt nytt mål. Kanske kan bloggandet vara en del i mitt mål. Jag har inte riktigt bestämt mig där. Sommaren får utvisa.
