3 arbetsdagar kvar...
Semester och flytt är så nära. Helt overkligt. Lite smått nervös och spänd men så underbart!
Känns som vi ligger bra till med packandet. Vi hann till och med en kort promenad och köp av glass på torget i det fina vädret igår kväll. Ibland är livet så bra.

Sprang min första tävling på bana igår. 5000 m. 12,5 varv. Psykiskt påfrestande. Efter 5 varv började jag tänka det ena och det andra. Framförallt hur jobbigt det var. Försökte tänka hela tiden att 24 min är inget att springa jämfört med att cykla i 10 timmar. Men just då kändes det som det var enklare att cykla 30 mil än att springa 5 km :) Kan det bero på att jag gillar cyklingen betydligt mer än löpningen?

Kände mig lite halvkrasslig hela dagen men eftersom jag redan var anmäld så tänkte jag att jag inte skulle känna efter utan köra. Nervös innan att jag skulle känna mig helt ur slag. Värmde upp innan och började känna mina krämpor i höft/vad. Inga alls bra förutsättningar. Tänkte tanken att jag säkerligen måste bryta loppet.

4 startheat. Jag skulle starta i sista. Jag och tre klubbkamrater tillsammans med de långsamma äldre tanterna och farbröderna. Känns lite surt att vara så pass långsam. Men visst jag har inte löpt många mil i mitt liv. Har aldrig haft löpningen som mitt stora mål, aldrig haft nån kontinutet. Nu har jag dock tagit steget och gått med i sambons löpklubb.

Nu är jag taggad att göra bättre resultat. Hoppas bara på att min höft/vad inte håller på att strula hela tiden som den gjort under våren. Klarade tyvärr inte mitt mål igår på 24 min, utan kom in på 24:29,50. Snittempo på 4:54. Betydligt bättre än för några år sedan. En bra tid att utgå från och att förbättra. För bättre det ska jag bli på löpning. Det har jag bestämt.

Vätternrundan 2011 med Ride of Hope och sub11.

Vilken resa! Grymt nöjd. Sambon och jag har hela tiden varit inställda på sub10 men efter Hjälmaren runt reviderade vi till sub11.

Vi hade laddat bra med mat sista dagarna. Det enda som inte blev riktigt enligt planen var sömnen innan loppet. Bilen strulade och startade inte så istället för sömn fick vi (läs sambon meka bil). Tog bilen hemifrån vid 00.30. Blev lite stressigt när vi kom fram :(  Hittade iallafall några sub11 i tältet och försökte få ihop vår grupp.

Vi fick ihop ett bra gäng till vår klunga. Höll ihop från början ända in i mål. Lite ryckligt emellanåt då det kom in andra i klungan. Hade som tur en erfaren kille som styrde upp det hela som grindvakt och då blev det betydligt bättre.
Var orolig då jag hade haft förkylningskänningar hela veckan och fredagen kändes som sämst. Kände av den första milen och blev orolig att jag skulle tappa energin, men kände mig stark.
Hade en dipp vid 160 km som höll i sig ett bra tag. Försökte dricka och äta lite så tillslut kändes det mycket bättre.
Loppet kändes betydligt lättare i år och uppförsbackarna kändes väldigt flacka. Tror det var för att vi tog dem väldigt långsamt. Kände att jag hade haft krafter och ta i mer i backarna.
Stannade i tre depåer: Gränna, Fagerhult och Boviken. De sista två var röriga med en massa folk. Hade jag haft mer vätska på cykeln hade jag hellre avstått depåerna. Hade räckt med kisspaus vid vägkanten. Dragit in på depåstoppen och kört en aningens fortare hade vi garanterat klarat sub10, det är jag säker på. Kände mig betydligt starkare i år. Men med tanke på sub11 och en tid under 10:30 är jag mycket nöjd. Ett härligt gäng att cykla med. Tack till alla Ride of Hopare som förgyllde min tur och tack till sambon!

Blev alldeles tårögd vid målet när mamma och min extrapappa kom och kramade oss i mål. Nu är mitt stora mål 2011 avklarat. Känns lite tomt och vemodigt men ändå väldigt skönt.

300 km cyklade på tiden 10:29.
(rullsnitt på cykeln ca 30 km/h och depåstopp ca 30 min).

Dagens plan var att cykla sista långpasset innan Vättern. Vaknar utvilad efter 8 h sömn trodde jag. Istället kände jag mig helt slut när jag vaknade. Täppt i näsan och inte alls pigg.
Vaknar säkert till var min första tanke. Gjorde aldrig riktigt det. Tänkte ändå att en liten kortare runda kan jag nog klara av. Var så sugen på att hitta på nåt då jag redan var lite rastlös. Men något sa nej. Började få huvudvärk och kände mig mer hängig. Tankarna började fara i mitt huvud. Vad händer om jag tränar när jag inte mår helt hundra? Kommer det bryta ut något? Finns risken att bli sjuk? Det är mindre än en vecka kvar till Vätternrundan. Vad gör ett pass till? Kommer jag bli bättre eller starkare av ett enstaka pass? Förmodligen inte :)  Risken är nog större att jag kan bli sämre. Att en förkylning bryter ut. Så när sambon tog racern för en runda gick jag och lade mig i sängen en stund och tyckte lite synd om mig själv.

Usch hatar verkligen att inte må helt hundra. Nu måste jag ge all energi till min kropp så att den blir helt kry och pigg igen.

Däck och slangar beställda. Blir snygga däck med en vit kant för att matcha våra vita cyklar.
Dags att förbereda oss både mentalt och materiellt. Cyklarna är servade. Energikakor och gel ska inhandlas.
Idag är det vilodag och slappardag. Njuta av livet lite. Fixa och dona. Sovdags tidigt.
Blev ett restaurangbesök och en öl efter jobbet. Sista ölen innan Vättern.

I helgen blir det sista långpasset. Vila måndag och sen sista passet på tisdag. Sen vila och uppladdning.

2011 års träning gällande cykel har sett ut såhär:
- Spinning = 37 pass - 2255 min  (2010: 19 pass - 1105 min)
- Cykel landsväg = 20 pass - 145 mil - 3364 min  (2010: 17 pass - 112 mil - 2507 min)

Nu är det inte så mycket att göra åt träningen. Har varit disciplinerad hela vintern och våren med träningen. Dubbelt så många spinningpass jan-jun och hittills 33 fler mil på cykeln (kommer bli ca 50 mil innan nästa helg).

Förra årets tid: 11:13. I år är det Sub11 som gäller. Detta år tillsammans med sambon och Ride of Hope.