Stockholm marathon

6:e året jag deltar som supporter på Stockholm Marathon. Får ofta frågan om jag själv inte skall springa. NEJ brukar jag svara, aldrig, det är för långt. Så känns det just nu, men jag har lärt mig att man aldrig ska säga aldrig. Vet vem vart vägarna tar en. Just nu tycker jag att en halvmara är lagom. Jag vill satsa på att bli snabbare på milen och på halvmara.
 
Sista två åren har jag även fått med mig en till supporter, vår dotter som får hänga med i ur och skur på tävlingar och annat. Har även fått med mig min syster som bor i Stockholm som sällskap och support. Riktigt trevligt!
Är dessutom väldigt trevlig stämning i vår klubb då vi är så himla många som är med och deltar. I år var det ca 75 st som sprang. Helt otroligt!
 
 
Min sambo har sin sub3-gräns som han fajtas med varje år. Förra året klarade han det och sprang på 2.57. Då hade han extra push av Runners World och Asics marathongruppen och en egen tränare.
I år har det varit lite tuffare med en liten svacka i motivationen och även en del sjukdomar. Även om målet även i år var sub3 var det mer tveksamt att klara det. Sluttiden blev 3.03. Lite besviken.
 
Själv tycker jag att han är grym och att det var jättebra presterat trots att han inte klarade målet. Bra jobbat älskling! Ni kan läsa hans racerapport här
 
 
 

Göteborgsvarvet

Jag har varit nere i Göteborg fem gånger och kollat på Göteborgsvarvet varav två gånger har jag varit anmäld. Har dock aldrig kommit till start eller sprungit. I år var jag anmäld och hade höga förväntningar och mål som jag satte i höstas. Inget skulle få stoppa mig.
 
I höstas började jag spåna på att springa under 1.50. Hade börjat komma igång hyfsat bra med löpningen efter min graviditet. Saknade dock längre pass och farten i min kropp. Men med många månader framför mig skulle det inte vara några problem. Kändes som jag hade all tid i världen att hinna träna. Hängde med på några korta långpass i början av hösten med klubben, 11, 13, 15 km varav de kortare med löpvagn. Kände att jag var på G.
Veckorna rullade på och några helger försvann då jag planerat att springa långpass. Tog lite lätt på planeringen och sedan blev jag sjuk. Frisk några dagar och sen sjuk igen. Sammanlagt var jag borta från löpningen ca sju veckor. Var segt att komma igång igen. Kändes som jag tappat rejält. Hade sprungit som längst 15 km innan jag blev sjuk.
Nu var det bara några veckor kvar. Hur skulle jag hinna få till en massa långpass? Insåg att det hinner jag inte. Hade som plan att springa tre pass per vecka de veckor som var kvar varav tre längre pass (två på 15 km och ett på 18 km). Fler pass skulle bli för tufft att köra på efter sjukdomarna och var tvungen att öka lugnt och successivt.
Tanken att ställa in loppet kom upp men slog bort de tankarna snabbt. Vi skulle åka ner till Göteborg och träffa min syster och sambo och jag skulle springa. Så enkelt var det. Jag ville heller inte springa långsammare än 2 timmar vilket kändes som min skamgräns. Kände dock att jag inte visste om jag skulle klara av att springa så pass långt i 5.38-tempo. Sprang 10 km på 55 min i dagsläget och hur skulle jag klara springa det dubbla på nästan samma tempo?
 
Vårruset i stan var på onsdagen samma vecka som Göteborgsvarvet. Kanske inte helt optimalt så nära inpå. Dock bra att få lite fart i benen. Landade på tiden 24.28 vilket jag var väldigt nöjd med. Kände dock att det satte i lite i benen några dagar. Så vid starten på lördagen var benen inte helt återhämtade.
Kände mig grymt pigg första 10 km. Sprang i 5.28-snitt. Kände mig stark och positiv även om jag visste att jag nog sprang på lite väl fort. Men tänkte att det får bära eller brista. Så efter 11 km redan började det kännas i kroppen och jag började bli trött. Lite väl tidigt. Nästan hälften så mycket kvar. Började bli lite orolig. Tappade tempo men klarade ändå av att köra på hyfsat. Vid Götaälvsbron och 6 km kvar började det kännas av rejält. Kändes som alla sprang om mig uppför bron, gick i snigelfart. Efter det gjorde det ont i kroppen och jag fick kriga rejält med mina tankar. Så fort det gick lite lite uppför tappade jag och kände mig grymt stum i benen, men så fort det gick nerför kändes det lättare igen. Kämpade på kilometer efter kilometer och tanken att börja gå slog jag bort så fort den dök upp. Sista kilometrarna tappade jag rejält och hamnade på 5.56-tempo.
Kom i mål på tiden 1.58.51. Marginal till två timmar på mer än en minut. Grymt nöjd även om jag inte alls var så snabb som jag tänkt mig, men målet var reviderat och det klarade jag.
 
Nu vill jag springa mer och bli snabbare.
 
 
 
 
 
 
 

Löptävlingspremiär

Första loppet på länge. Anmälde mig till Vansbro kvartsmarathon under min graviditet. Tyckte att typ 10 km skulle vara ett lagom mål 9 månader efter förlossning. Kändes som att då borde jag vara i god löpform. Nu har det inte riktigt gått så bra med just löpformen.
Kom dock in i ett hyfsat bra flyt sista fyra veckorna. 2-3 pass i veckan. Distans blandat med intervaller och backträning. 
Efter två besök hos osteopaten kändes min kropp betydligt bättre. Fick tillbaka svanken och rättade till en massa snett i kroppen. 
Hade dock bara kommit upp i en distans på 6 km. Bäckenbotten ömmade och fick akut behov av en toalett under de sista försöken att springa längre. Så när jag stod på startlinjen i Vansbro förra veckan sa jag till sambon att det kan vara så att jag får promenera sista kilometrarna, men att jag gör ett försök.

Vansbro är inget slätt asfaltslopp. Nu var korta sträckan inte alls så kuperad som halvan o hela. Men flera kilometrar på smal och knixig stig där kilometerpriset rann iväg.
Vågade inte heller trycka på i loppet då jag inte visste vad som skulle hända.
Hade ett skönt flyt hela loppet och kunde springa på lite extra sista kilometrarna. Jag klarade att springa hela 10,2 km utan att få problem.
10,2 km ren njutning i fin miljö. Tiden blev 58:16. Långt ifrån rekordtid men efter graviditet och dålig löpform är jag mer än nöjd.
Fick en kick av att jag klarade det och nu vill jag springa mer. Funderar på nya mål i höst.




KM 100m

Man kan nog tro att jag inte gjort nåt annat än simmat sedan sist. Här är det dålig aktivitet och sista inlägget var jag på simkurs och detta inlägg handlar om vår första klubbmästerskapstävling, KM 100 m simning. 

KM-serien är ett nytt påfund för i år, innehållande simning, löpning, cykling, rodd, planka, hopprep m.m
Jag tänkte att jag skulle vara med på de tävlingar jag klarar av. Simma 100 meter vet jag att jag klarar även om jag inte är snabb. Ser det som en kul grej och en liten utmaning samtidigt. Man får 2p bara av att delta. Dessutom är det indelat i herr och dam. De första 10 får poäng. Idag var vi endast 7 st tjejer så jag lyckades skrapa ihop 6 p.
Nu har jag en tid på 100 m som jag ska klå nästa år :)





ASICS marathongrupp

Peter har gjort ett flertal försök att lyckas klara sub 3 på marathon men inte lyckats. Han har varit så strukturerad och duktig med sin träning men faller ändå på målsnöret. Varje tävling har jag varit en trogen supporter och tänkt att den här gången grejar han det, men inte. Har sett besvikelsen i hans ögon men ändå kämpar han på och ger sig inte.

Därför tänkte jag när jag såg att Runnersworld utlyste personer som ville delta i deras marathongrupp och få hjälp med träning och annat att jag skulle anmäla honom. Det gjorde jag utan att tala om det för honom. När det damp ner ett mail i hans inkorg läste han det inte så noga, utan trodde det var ett vanligt mail som brukar komma från Runners world. Efter ett tag förstod han var det var och fick veta vad det skulle innebära. Hjälp med coachning, utrustning och annat så blev han såklart väldigt glad.
Inte dumt att ha en snäll sambo ibland ;)

Följ hans resa på: http://www.runnersworld.se/artiklar/det-har-ar-asics-marathongrupp-2014.htm






Vansbro marathon

Då var jag visst anmäld till mitt första lopp på riktigt länge. 3 juli skall jag och sambon springa terräng i Vansbro.
Peter kommer att köra halvmarathon (23 km här) och jag kvartsmarathon (står +10 km, hoppas inte + är för långt ;)

Känns som 10 km räcker för mig som ett första mål. Kommer ha ca 6 månader på mig att träna vilket borde vara rätt lagom.

Kan annars rekommendera loppet då det är ett väldigt vackert lopp, familjärt, bra ordnat och fantastisk miljö.
Vi sprang halvan 2012 efter lite övertalningar av några vänner som skulle springa (går ju inte att länka när man mobilbloggar...men ping cykelola.blogg.se). Tyvärr kunde varken han eller sambon springa pga sjukdom. Peter som skulle springa hela sträckan (43 km) var lite småförkyld så ett tag verkade det som om jag skulle få springa själv. Han kunde som tur var ändra distansen så han tog halvan.

Imorse när de släppte platserna frågade jag honom om han skulle springa hela eller halva? Halva svarade han och lade till: man måste inte springa marathon. Nej det behöver man verkligen inte. Det är inte alltid längden som är av betydelse. Det kan vara minst lika jobbigt att springa kort som att springa långt beroende på tempo. Man ska göra det man gillar bäst. Halvmarathon är en trevlig distans. Nu är denna halvmarathon betydligt tuffare än en 21 km på asfalt, så det räcker gott och väl med 10 för mig. 2014 here I come :)

Mariestads marathon

Igår tog vi en utflykt till Mariestad. Jag, Peter och delar av hans familj. Peters mål var att springa marathon och hade en förhoppning på sub3. Vi andra satt i solen och supportade med cola, vatten, sportdryck, jordnötter, choklad och vattenmelon. En sträcka på dryga 5 km skulle springas 8 ggr.
.
Peter var avslappnad och taggad, men tyvärr tog värmen, den tråkiga banan med lite folk musten ur hans energi. Det blev inget pb men dock seger i M35 och 5 totalt av ca 55 löpare på tiden 3:16. Helt klart godkänt.
.
En väldigt trevlig utflykt till en mysig stad längs Vänerns strand. En lugn dag men med några kortare promenader och mestadels upprätt läge blev kanske ändå för ansträngande för mig? Idag har jag haft en eftermiddag i sammandragningarnas tecken. Det enda som hjälper är liggande sidläge.  
  
                                                                                                                                                                                                                                                  .    

När ska jag springa i Göteborg?

Andra året jag är anmäld till Göteborgsvarvet. Har även varit nere två år och kollat men inte varit anmäld. Första gången jag var anmäld hade jag problem med min vad och höft och fick kasta in handduken. I år säger den lille i magen ifrån. Funkar inge vidare att springa. Så i år bestämde vi att inte ens åka ner och kika. Peter hade kunnat springa om han skulle vilja.
Efter en tuff vecka känner jag att jag behöver vara hemma och ta det lite lugnt.

Frågan är dock vilket år ska jag springa loppet? För någon gång borde jag väl det? ;)

Min hjälte

Lidingöloppet avklarat för sambon. Målet var att ta medalj, alltså under 2:15. Jag var ännu en gång med och supportade. Känns som det var en evighet sedan jag sprang en tävling själv.

Misströstar inte då jag tycker att det är kul att vara där, känna stämningen, spänningen och att se alla duktiga löpare. Stod en stund strax innan 20 km och kikade på loppet. På de 20 min jag stod där hejade jag på 13 personer som jag kände. Jag känner mig delaktig på nåt vis ändå trots att jag inte själv deltog. Speciellt eftersom jag var ett stöd åt sambon.

Stod vid målet ca 2:05 efter start. Hjärtat började slå snabbare vid 2:10. Frågan var vilken tid han skulle springa på?
Under 2:15 var jag nästa säker på. Förra året missade han medaljen på 3 min så i år var det dags. Tiden tickade på och hjärtat slog snabbare. 2:14, och fortfarande ingen Peter. Nu började jag bli riktigt nervös. Skulle han klara det?
Nej tyvärr. Tiden blev 2:16:11. Jättebra såklart men surt att ändå missa medaljen. Terräng är speciellt och Lidingö är ingen lätt bana. Jag är i alla fall stolt!

DNS

Did not start.

I början av veckan började det kännas bra. Förkylningen var på väg att försvinna ur kroppen.
Tränade på och kände i onsdags att jag kände mig sämre. Två dagar vila framför mig skulle göra gott inför lördagens lopp, Norasjön runt, 21 km.
På torsdagen blev snuvan värre och fredagen var sådär. Ska jag springa eller inte?

Tog beslutet imorse att inte springa. Vilar en dag till och fokuserar på att bli 100% frisk. Sedan komma igång igen med träningen, fokusera på löpning och styrka kommande veckor.
Jag har ju Sälen trail run i september och Åstadsloppet i oktober att satsa på. Så bara att fokusera framåt istället.
Idag blir fokus att coacha sambon istället.

Nu siktar vi mot stjärnorna.

 

Ständigt nya äventyr

När det ena äventyret inte blir av blickar jag framåt och hittar ett nytt.

Gårdagens Blodomlopp blev endast som coach och åskådare för min del pga snuva. Men inte gräver jag mig ner för det. Beundrar och berömmer deltagarna som sprang och gjorde ett fantastiskt lopp, bla bästa sambon och bästa fystränaren.

När jag kommer hem blickar jag framåt. Hoppas på att bli frisk till nästa helgs lopp Norasjön runt och anmäler mig till Salomon trail tour Sälen i september.
Det finns alltid nya mål att se fram emot :)

 

Foto: från Salomon trail tours hemsida

Cykelvasan

Ännu en tävling avklarad, Cykelvasan tillsammans med kärleken. 94,5 km mellan Sälen och Mora.

För precis ett år o en månad sedan hade jag aldrig suttit på en mtb. Ännu mindre cyklat i skogen.
Vi hyrde cyklar en dag på semestern i fjällen förra året. Vi fick blodad tand och gick och köpte oss varsin mtb förra hösten. Vi var som bambi på hal is, men tyckte det var oerhört skoj. Där växte tankarna på att ha ett mål med cyklingen. Vi anmälde oss till Cykelvasan.

Nu blev det aldrig någon satsning på cyklingen under 2012. Cyklade nån gång då och då men utan krav eller mål. Det var en sport där jag släppte alla krav eller prestationer. Bara njuta av skogen, naturen och välmåendet.

Vi har varit nära att vi skulle sålt våra startplatser. Men när veckorna närmade sig så bestämde vi oss för att köra. I efterhand är jag jätteglad för det. Det var jättekul!

Vi satt igår och funderade över en måltid. Började med 5h men efter ett tag sa vi båda att vi måste sikta högre. 4h kanske? Men det kändes aldrig aktuellt.

Peter startade 5 min före mig. Planen var att han skulle cykla ikapp mig och hade han inte gjort det innan Risberg så skulle jag vänta in honom där. Första biten var en seg och lång uppförsbacke på asfalt. Planen var att ta det extremt lugnt. Det gjorde jag också. Ändå tyckte jag att jag cyklade om alla. Det kändes lätt. Ville inte trycka på för mycket. Vår plan var ju att cykla tillsammans.
Hade strul med sadeln som hasade ner och fick stanna ett par gånger för att justera. Helt plötsligt hör jag en röst bakom mig, det är Peter som är ikapp. Han susar nerför den branta backen och säger till mig -häng på nu. Det gjorde jag. Började öka hastigheten. Växelvis branta tvättbrädebackar med en massa håligheter och gupp. Kroppen skakade. Kände mig stark och tuff. Jag gasade på. Bromsade inte ofta utan lät det rulla på. Kändes som jag flög ner för backarna och förbi en massa folk. Grym känsla.
Hade lite svårt att hålla Peters rygg stundtals men han väntade in mig vid nästa stopp. Saltgurka, blåbärssoppa och släta bullar intogs.
Mellan de guppiga partierna kom det partier med seg sand, grusvägar med grovt slirigt grus och asfalt.
Innan hade vi tyckt det var trist att det skulle vara partier med asfalt, igår tyckte jag inte det. Det var grymt att rulla på hård och fin asfalt. Hastigheten ökade rejält direkt. Även här rullande jag om en massa killar. Kände mig grym åter igen :)

Slutade på plats 194 av 868 tjejer i motionsklassen. 38:e plats i min ålderskategori. Plats 3500 av ca 10000 deltagare. Tiden blev: 4:23:15.
Jättenöjd med tanke på att jag började cykla för mindre än ett år sedan och att detta inte alls varit något stort mål.


Cykeln är redo

Nummerlappen är på plats. Cykeln är redo.

Start imorgon 11.05. Vi insåg att Peter ska starta i nästa startgrupp 11.10. Vår plan är att cykla tillsammans. Tur att det var han som fick starta efter mig och inte tvärtom.

Har gjort diverse beräkningar för att se vilken hastighet vi bör hålla och när han kommer cykla ikapp mig. Första depå i Smågan efter 16 km, då behöver han cykla i snitt 2,5 km/h snabbare än mig för att hinna ikapp. Känns som 5 min inte är nåt, men inte bara att cykla ikapp heller.

Vi var i Lindvallen ikväll och hämtade nummerlapparna. Lade notis på att det inte alls var så många tjejer. Kryllade av killar överallt. Cyklar och killar överallt. Kan det bli bättre? ;)

Det börjar närma sig...

Sitter och letar inspiration och information. Känner mig väldigt oförberedd inför helgens lopp.
Inte haft något vidare fokus på MTB-träningen. Inget fokus på att vi bara om några dagar ska cykla Cykelvasan. Inte koll på när vi ska åka dit och om vi har någonstans att sova.
 
Lite bättre koll efter ikväll. Har lämnat in cyklarna för lite service. Ringt en vän och fått bekräftat att vi får låna hans stuga i Sälen över helgen. Lagt fram våra cykelkläder. Det blir troligtvis våra snygga Ride of Hope kläder. Sympatiserar med deras lopp som körs denna vecka för Barncancerfonden.
Letar inspiration på nätet och hittar lite filmer som visar banan. Rätt så lättcyklat som vi tänkt hela tiden. Fast 94,5 km är ändå rätt så långt på MTB med grova däck och ingen klungkörning.
 
Börjar ändå bli lite laddad, dags att ladda med bra mat och positiv energi.
 
 

Vansbro maraton

Vansbro terränghalvmarathon 23 km är avklarat med blandade känslor. Mest positivt. Kroppen däremot är inte helt positiv, sliten och trött.
 
Peter hade tur som kunde byta sträcka till halvan pga förkylning under veckan.  Kändes bra att göra resan tillsammans. Ja även om vi inte skulle springa ihop så blir det en upplevelse att ladda upp, förbereda sig och uppleva hela loppet från start till mål.
 
Vaknade utvilad i en stuga i Lindvallen. Lång frukost, soft förmiddag och lunch innan avfärd till Vansbro. Vädret var perfekt semesterväder. Dock inte ett perfekt löparväder. Lite orolig då jag inte gillar att springa i värme och denna sommar har man ju inte hunnit vänja sig heller. Annars var jag väldigt lugn. Hade med mig lördagens fina lopp i bakhuvudet. 
 
Avfärd till Vansbro och hämtning av nummerlapp. Smidigt och enkelt. Vi hade god tid på oss. Han träffa på några klubbkamarater och slänga några ord. Vi hoppade p å vår buss som skulle ta oss till starten. Försökte stå i skuggan så mycket jag bara kunde. Solen stekte.
 15.45 gick starten och inte hade det svalnat något. Försökte ligga på i 5.30- tempo på den flacka grusvägen. Kände redan efter 2 km att det var tungt. Solen var så varm och stekte på vilket gjorde det rejält tungt redan från start. Redan efter 3 km kom tankar som -kommer jag verkligen orka detta i denna hetta? Känns redan tungt. Men jag kan ju inte bryta så tidigt, måste jag promenera hela vägen till mål då? - det var tankar som for runt i mitt huvud. 
Första rejäla backen kom. Folk började gå. Tänkte att jag kan ju inte börja gå redan. Försökte trippa på men kände att det tog för mycket kraft av mig pga värmen. Så jag gick i nästan alla brantare uppförsbackar. Tog ner mitt självförtroende lite. Vet ju samtidigt att det lätt blir tyngre totalt sett om jag promenerar. Blir liksom inget flyt eller rytm. Blev lite träd efter vägen stundtals som jag kunde skugga mig under. Kände direkt att krafterna kom och det blev lättare att springa, tills nästa sträcka i gassande sol uppenbarade sig. Vips hade jag sprungit 8 km och tänkte att det rullar på rätt bra ändå trots sol och terrängen. Var som piggast mellan 8-15 km. Därefter blev det tungt, tungt, tungt. Kroppen började streta och kännas tung och matt. Mina händer svullnade och fingrarna såg ut som små prinskorvar. 
Promenerade och sprang om vartannat. Försökte minnas mina tankar innan att detta lopp var inte mitt stora mål, det skulle inte slås några pb. Loppet skulle vara en kul grej, en upplevelse. Det gjorde inget att jag inte sprang på en viss tid. Jag behövde inte plåga mig i mål. Istället njöt jag, varje sekund. Även när det tog emot. Det gjorde inget att det gick långsamt. Inte när det var så otroligt vackert. Slingrande stigar, trollskog, stenar att kliva över, rötter att passera, uppmärkta myrstigar, trevliga och glada funktionärer och deltagare. Det var en upplevelse att bara vara där. Samtidigt kämpade jag såklart. Flåsade och flämtade. Samtidigt som kroppen ömmade och var trött flöt det på och den gillade att mata på i terrängen. Vissa partier kände jag mig grymt stark. Älskade partiet med utförslöp i trollskog, parerande mellan stenar. Där kände jag mig stark. 
Kände mig även stark vid Gladtjärn där det var en fantastisk publik som hejade på. Där tog jag ett par ostbågar i farten vilket smakade grymt bra. Vid sista kontrollen var jag trött, drack två muggar sportdryck, en vatten, en mugg kaffe och en halv hembakt kanelbulle som två tanter bjöd på. Det kanske bidrog till att jag kände mig starkare sista biten när jag fick känna en liten bit asfalt under fötterna. Kunde hitta ett fint flyt, lättare att trycka på. Så sista kilometern sprang jag om två löpare. Då kände jag mig grym :)
 
Tanken innan loppet var att jag kanske kunde springa i ett 6-tempo. Lite terräng som gjorde att det skulle gå långsammare. Det kanske hade gått en svalare dag, lite mer backträning och med några fler långpass i kroppen. 
Sluttiden blev 2:31:53. Sträckan 23 km. Tempo: 6:36.
 
 

Semester

Inleder min första semesterdag med att springa Vansbro terränghalvmarathon 23 km. Peter var anmäld till 43 km. Även vår vän Ola var anmäld och hans sambo Sara. Tyvärr fick de kasta in handduken pga förkylning och skada vilket jag tycker är jättetrist.
Peter har även han fått kasta in handduken. Ja iallafall till 43 km. Han har varit lite småsnorig i veckan så vi tog beslutet idag att det är dumdristigt att springa så långt. Han ringde nyss och kollade om det gick att byta till 23 istället och det gjorde det. Så lite ändrade planer.
Ett tag trodde jag dock att jag skulle få springa själv. Hade känts lite konstigt då min tanke från början var inte ens att delta. Min tanke var att jag skulle följa med och kika på de andra. Jag anmälde mig senare ifall jag skulle bli sugen att springa. Nu känns det bra. Lite nervös dock. Har stor respekt för terräng.
 
Lite sur på blogg.se som inte kan göra om sin app så det går att blogga från telefonen, så det får bli inlägg utan bilder :( Men nu ska jag inte lägga energi på det, nu ska jag ladda inför dagens utmaning.

Långlöpning

För vissa är 20 km löpning ofattbart långt och för vissa är det vardagsmat. För mig har det känts väldigt långt. Har knappt funderat ens på att springa en halvmara och ännu mindre ett marathon.
 
I lördags sprang jag mitt första halvmarathon på tiden 1:55:13.
 
 
Nu är det dags att ladda om inför torsdagens bravader, Vansbro terränghalvmarathon.
 
 

Spännande

Massor med spännande på gång.

Jag har haft min första träff med min nya fystränare. Det är så spännande och känns så klockrent. Blir alldeles sprallig, glad och motiverad av bara tanken. Känner mig trygg inför mina stundande utmaningar. Att ha någon kunnig vid sidan som kan ge tips och råd är guld värt.
 
Mitt stora mål just nu är bara runt hörnet, Vansbro terränghalvmarathon 23 km, 5 juli.
Har kollat på bilder från tidigare lopp för att se vad man bör ha på fötterna. Köpte mig ett par terrängskor i höstas som tyvärr var lite väl klumpiga. Ser på bilderna att många har vanliga löparskor då terrängen inte verkar vara så tuff, mer likt ett elljusspår med några mindre stigar. Lite väl sent men idag kom ett par nya terrängskor som jag beställt. Asics Gel Fuji Trainer. De kändes klockrena på foten. Hoppas de är lika bra i spåret. Frågan är dock om det är dumdristigt att springa i ett par nya skor?
 
Har fått ett träningsupplägg närmaste veckorna inför Vansbro. Sista långpasset på lördag, 20 km står på schemat. Då kommer Peter på att jag lika gärna kan vara med på Semesterhalvmaran utanför Kumla på lördag. Tävling men ingen press. Bra övning på tävling, mat och dryckintag och poäng till klubben i Långloppscupen. Det kommer bli ett lungt pass, ingen press på tid eller så. Fast jag kommer slå PB vilket som eftersom jag aldrig sprungit en halvmara tidigare =) Lite nervöst och pirrigt.
 
Så festen med jobbet på fredag får bli umgänge, mat och ett stort glas vatten. En riktig festprisse har jag blivit =)
 
 
 
 

Sub 50

Jag minns när Peter sa till mig för två år sedan att jag skulle springa Blodomloppet till hösten på 50 min. Jag skrattade bara åt honom. Tänkte att springer jag på 55 min är jag sjukt nöjd.

Två år senare har jag passerat den magiska gränsen. Igår tog jag PB på 10 km. DM 10 000 i Hallsberg en solig och fin sommarkväll. Tiden blev 49:54. Mycket nöjd.

Så här i efterhand känner jag att jag hade kunnat pressa mig mer. Planen var att komma precis under 50 och det gjorde jag. Fokuserade nog väldigt mycket just på att komma under den magiska gränsen att jag inte vågade chansa. Sprang väldigt säkert och sansat. Var aldrig trött. Kom aldrig en endaste negativ tanke trots att det var det som jag var mest orolig för innan. Var orolig för det mentala när man springer runt runt på samma bana. Log hela loppet inom mig. Kände mig så stark och glad. Ett mycket lyckat lopp både fysiskt och psykiskt.

Nu är jag sugen på nya mål ;)

Laddar och funderar

Dags för tävling ikväll. DM 10000 på bana. Ett bra och snabbt underlag som gjort för att sätta PB. Dock är den mentala biten lite tyngre. Springa runt runt har jag lite svårare för. Det gäller att fokusera och inte tänka så mycket på alla varv jag springer. Försöka koppla bort tankarna och fokusera på det positiva. Fick många bra tips av min fystränare igår. Damp även ner kilometer-tider på mailen precis när jag satt hemma själv och funderade. Skönt att vara lite förberedd.

Ja ni hörde rätt min egen fystränare. Ett spännande projekt på gång. Mer om det i ett senare inlägg.

Nu ska jag fokusera inför kvällens lopp. Lite orolig dock för min kropp som inte kändes helt hundra när jag vaknade. Fortfarande stel efter söndagens intervaller. Nacken är stel. Vi hoppas det går bort under dagen. Lite nervös och spänd men det hör till.
 
 
RSS 2.0