Göteborgsvarvet

Jag har varit nere i Göteborg fem gånger och kollat på Göteborgsvarvet varav två gånger har jag varit anmäld. Har dock aldrig kommit till start eller sprungit. I år var jag anmäld och hade höga förväntningar och mål som jag satte i höstas. Inget skulle få stoppa mig.
 
I höstas började jag spåna på att springa under 1.50. Hade börjat komma igång hyfsat bra med löpningen efter min graviditet. Saknade dock längre pass och farten i min kropp. Men med många månader framför mig skulle det inte vara några problem. Kändes som jag hade all tid i världen att hinna träna. Hängde med på några korta långpass i början av hösten med klubben, 11, 13, 15 km varav de kortare med löpvagn. Kände att jag var på G.
Veckorna rullade på och några helger försvann då jag planerat att springa långpass. Tog lite lätt på planeringen och sedan blev jag sjuk. Frisk några dagar och sen sjuk igen. Sammanlagt var jag borta från löpningen ca sju veckor. Var segt att komma igång igen. Kändes som jag tappat rejält. Hade sprungit som längst 15 km innan jag blev sjuk.
Nu var det bara några veckor kvar. Hur skulle jag hinna få till en massa långpass? Insåg att det hinner jag inte. Hade som plan att springa tre pass per vecka de veckor som var kvar varav tre längre pass (två på 15 km och ett på 18 km). Fler pass skulle bli för tufft att köra på efter sjukdomarna och var tvungen att öka lugnt och successivt.
Tanken att ställa in loppet kom upp men slog bort de tankarna snabbt. Vi skulle åka ner till Göteborg och träffa min syster och sambo och jag skulle springa. Så enkelt var det. Jag ville heller inte springa långsammare än 2 timmar vilket kändes som min skamgräns. Kände dock att jag inte visste om jag skulle klara av att springa så pass långt i 5.38-tempo. Sprang 10 km på 55 min i dagsläget och hur skulle jag klara springa det dubbla på nästan samma tempo?
 
Vårruset i stan var på onsdagen samma vecka som Göteborgsvarvet. Kanske inte helt optimalt så nära inpå. Dock bra att få lite fart i benen. Landade på tiden 24.28 vilket jag var väldigt nöjd med. Kände dock att det satte i lite i benen några dagar. Så vid starten på lördagen var benen inte helt återhämtade.
Kände mig grymt pigg första 10 km. Sprang i 5.28-snitt. Kände mig stark och positiv även om jag visste att jag nog sprang på lite väl fort. Men tänkte att det får bära eller brista. Så efter 11 km redan började det kännas i kroppen och jag började bli trött. Lite väl tidigt. Nästan hälften så mycket kvar. Började bli lite orolig. Tappade tempo men klarade ändå av att köra på hyfsat. Vid Götaälvsbron och 6 km kvar började det kännas av rejält. Kändes som alla sprang om mig uppför bron, gick i snigelfart. Efter det gjorde det ont i kroppen och jag fick kriga rejält med mina tankar. Så fort det gick lite lite uppför tappade jag och kände mig grymt stum i benen, men så fort det gick nerför kändes det lättare igen. Kämpade på kilometer efter kilometer och tanken att börja gå slog jag bort så fort den dök upp. Sista kilometrarna tappade jag rejält och hamnade på 5.56-tempo.
Kom i mål på tiden 1.58.51. Marginal till två timmar på mer än en minut. Grymt nöjd även om jag inte alls var så snabb som jag tänkt mig, men målet var reviderat och det klarade jag.
 
Nu vill jag springa mer och bli snabbare.
 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer
Anonym

Du är grym! Bra jobbat!

2015-05-30 @ 23:48:31


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0