Igår var vi ute på en social tur med våra vänner. Lungt och fint tempo. Var dock lite sugen på att trycka på lite men inte alla som var lika pigga. Fick bli mil att sätta in på kontot och även tid att vara lite social. Inga fel det heller.
Passerade 100 mils-strecket. Ligger just nu på 101 cyklade mil 2011. Bara 49 kvar inför Vätternrundan. Mitt mål är alltså 150 mil inför Vättern. Får lägga på ett kol sista veckorna.

Idag ska det blåsa storm på Närkeslätten. Inte kul om man tänker på cykling. Fast om man tänker träning är det väl ypperligt? Min fars fru fyller år idag så mina planer är att ta en cykeltur dit istället för att ta bilen (ca 2,5 mil).
Storm och regn...ja får väl tuffa till mig inför kvällen. Väldigt lätt att bli bekväm och ta bilen men då blir det inga mil in på kontot vilket jag behöver.

Igår var vi och kollade in cyklar.
Min vardagscykel är ingen höjdare att cykla på. 26" hjul. Fälgen sönderbromsad så risk att fälgen går sönder snart. Trög. Sambons cykel är en "Biltema/Cykelringen"-cykel.

Nu har sambon blivit så duktig att han cyklar till jobbet vilket tar ca 25 min enkel väg. För min del kommer det bli betydligt längre till jobbet efter flytt, ca 7 km.
Så vi känner att vi har ett stort behov av nya cyklar. Man blir ju lite bortskämd när man susar fram på en racer så känns sådär att cykla på en tung cykel till vardags varje dag.

Det kommer bli varsin hybrid. Vi har kollat på Trek FX 7.2. En i silver (nr 2) till sambon. Hade hoppats på att (nr 3) hade funnits i silver i dammodell vilken fanns i katalalogen. Dessvärre var det tryckfel och fanns bara utanför europa. Vill inte ha en med traditionell "dam-ram" vilken finns i silver. Gillar den raka ramen mer. Känns sportigare. Inte helt förtjust i den sista i svart/lila som är en damvariant med rak ram.
Så nu är frågan om jag ska ta en herrcykel istället. Då lutar det åt nr 2, samma som sambon. Kanske lite trist att ha exakt samma cyklar (förutom storlek då), men kanske går att kitta på olika vis. Nr 1 gillar jag också men 2:an faller mig mer i smak.

Vad tycker ni?

I lördags var det dags för årets första cykellopp. 153 km runt Hjälmaren. Tog inte så allvarligt på loppet. Såg det mer som ett bra träningspass. Ett test för att se hur mycket jag pallar och även ett test inför Vätternrundan.
Vi var några som skulle cykla tillsammans i en klunga, ett par andra Spininstruktörer från Friskis, min kompis Johan och min sambo bla. Tanken var att köra på ett snitt på 30+ och stanna i en depå, efter 77 km. Var lite rädd att jag inte skulle orka i det tempot men sa att jag hänger på sålänge jag orkar. De första 77 km kändes riktigt bra förutom en lång och seg uppförsbacke vid Arboga. Fick slita för att hänga med. Återigen får jag ett kvitto på att jag måste träna mer backträning. Måste planera in mer pass i Ånnabodabacken!

3 depåer i loppet. Vi hoppade första och sista. Åt en macka och en risifrutti och drack saft och kaffe. Kändes bra med påfyllning av energi, ja det mesta kändes bra. Vi åker iväg och bara efter några minuter smäller det i grannens däck. Punktering. Lite problem då det var nåt fel på däcket men löste sig som tur var.
Iväg igen. Vinden börjar kännas, motvind när vi vänder tillbaka mot Örebrohållet. Tycker att det går sakta i klungan tills man kommer längst fram och ska dra. Då går det tungt, riktigt tungt. Tappar mycket energi på att dra. Så pass mycket så att efter 120 km klappar jag igenom. Sliter som ett djur för att inte släppa klungan, men det går inte. Kan säga att det inte gick lättare att köra själv :) Tungt, tungt och tungt. Efter en halv mil saktar sambon ner och släpper klungan och försöker dra mig. Oj vad tungt det går. Proppar i mig lite energi och får lite krafter sista biten även om det är slitsamt. Sambon känner att det är betydligt jobbigare att köra ensamma. Hittar två killar efter vägen som är rätt trötta de också. Vi hjälps åt att köra de sista milen in i mål.

Fy sjutton säger sambon och jag i kör, hur sjutton ska vi orka 15 mil till? Inte alls sugna på Vättern just nu...

153 km, körtid 04:54, inkl. depåstopp och punktering 05:09. Medelhastighet på 31,2 km/h. 32,4 km/h i snitt till första depåstoppet.

Solsken, värme, tjejer och glädje. Så kan jag sammanfatta kvällen igår. En riktigt tjejfest.

Jag stod nästan längst fram i starten. Tänkte inte trängas med någon. Förvånad över att så många sprang så fort vid starten. Första biten låg strax under 4.30-fart och då kändes det nästan som om jag gick i jämförelse med alla andra. Min kompis Sara låg bredvid mig hela tiden. Riktigt skoj!
Kändes ok hela loppet. Hade i bakhuvudet att min sambo sagt att 5 km ska göra ont. Det ska kännas jobbigt från start. Ändå fegade jag lite. Vågar inte riktigt ta ut mig för mycket. Rädd för att inte orka hela vägen. Sista metrarna innan mål var jobbiga annars rätt ok loppet igenom. Förutom på vägen tillbaka då det var en lätt motvind.
Ändå väldigt nöjd med tiden 24.28. Hade satt mitt högsta mål på 24.30 och det klarade vi.
Jag är så taggad på att springa mer, vill bli bättre.

Jag har sprungit Vårruset en gång tidigare. Många år sedan nu. Sa efter den gången aldrig mer.
Jag ställde mig i grupp 2 som springer 5 km på 24-29 min. Tyckte det passade mig.
Första 500 m var det kaos. Tjejer överallt. Tjejer i jeans. Tjejer som gick och pratade i bredd.
Jag armbågade mig fram och var arg. Har man jeans på sig och inte tänker springa måste man väl inte ställa sig i startgrupp 2?

Lite fascinerande med tjejlopp. Inte så stor procent som springer. Den stora grejen är nog gemenskapen och picknick-korgen man får efteråt.

Vi är 15 tjejer från mitt jobb som skall springa/gå. Jag och två till ska springa, resten kommer gå. Tror det är mest vinet efteråt som hägrar för några. Ja vi är ju alla olika :)

Ikväll kommer jag stå längst fram i starten. Ska satsa på sub25. Oj nu blev jag allt lite taggad. Ska bli kul!

Ibland får man väl skryta lite?

Inte alltid så lätt att vara ny på nåt. Känner mig fortfarande rätt ny som Spinledare och ny på jobbet. Jag har höga krav på mig själv så ibland är det inte enkelt. Man kanske inte alltid tror på sig själv och undrar om det man gör är bra. Vi svenskar är väl inte alltid direkt så bra på att berömma andra.

Blev väldigt glad när jag gick in på Friskis forum:




Tack rara Matilda! Sträcker på mig lite och peppar mig att bli bättre såklart.