Så skönt att knappt starta datorn på helgen. Njuta av ledigheten och livet. Umgås med kärleken, familj och vänner. Greja hemma, motionera och äta gott.

Lördagen var planerad att springa Kumla Stadslopp, 10 km. Ett avstamp i min löpning. Det blev inte så. Kände av halsen redan på fredagen men hoppades såklart att det skulle ge med sig vilket det inte gjorde. Vaknade med torr hals och inte helt pigg. Istället för att springa fick jag nöja mig med att vara supporter, vilket inte var helt fel det heller. PT´n sprang in på 40.48. Han skulle göra ett lungt lopp. Bra jobb! Imponerad över alla duktigare löpare. Kan inte bli annat än taggad. Jag vill också kunna springa fort.

Lite ångest över att alla planerna skulle falleras i helgen pga halsen. Jag hade tur. Vakande i söndags och kände mig piggare. Tvekade lite först, kände efter. Kan jag cykla eller inte? Tanken var att följa med Örebrocyklisterna på deras söndagsträning. PT´n peppade mig. Han ville såklart ha med mig. Så fick det bli. Cykla med den lugna gruppen var tänkt, men blev mellangruppen som delades upp i två grupper och vi valde den lugna mellangruppen. Visste inte alls hur pigg jag skulle vara. Orolig att jag inte skulle vara så pigg, inte orka hänga med. Gick över förväntan. Kände mig riktigt pigg och taggad att köra fortare men fick hålla igen för att hålla mig till klungan. Cyklade 4 mil sen fika med ostmacka, kaffe och kanelbulle i Viby. 5 mil hem efter fikat. Riktigt nöjd med en tur på 9 mil. En härlig söndagsförmiddag. Gissa vem som var enormt trött igår och somnade som en gris i soffan? Jo jag. PT´n däremot åkte iväg på kvällen och körde intervaller med klubben och var superpigg. Imponerad!