Ännu ett lopp avklarat.
Dock inte som löpare denna gång heller, utan som trogen supporter åt sambon min.
En kommentar från en annan tjej i Örebro AIK som sprang: "Malin nästa gång får du faktiskt vara med och springa du kan inte alltid bara vara med som support" :)
Fast Stockholm marathon och Lidingöloppet känns väldigt avlägset för mig just nu. Visst hade jag kunnat springa halva i lördags, 15 km. Känner dock att jag inte kommit igång på riktigt med löpträningen ännu. Anmälde mig till Åstadsloppet för att det är så långt fram. Tills dess kommer jag hinna träna ordentligt trodde jag. Nu är det visst bara två vckor kvar. Är glad att jag bara anmälde mig till 10 km och inte 21 km som var lite frestande.

Återgår till Lidingöloppet som inlägget skulle handla om. Sambon hade som mål att klara silvermedaljen, alltså komma under 2.15. Ett rimligt mål. Han är bra tränad.
Efter sms-tiderna som kom på telefonen hade jag höga förhoppningar att det skulle gå vägen. Han sprang på bra i det fina vädret på Lidingö. Står i målfållan och ser några av hans klubbkamrater komma som låg strax framför och bakom honom vid 19 km. Ingen Peter dock. Står och hoppas innerligt att han skall komma, men icke.
Han kommer in på tiden 2.18.20. Lite surt men ändå så himla bra. Jag är grymt stolt över honom och en så bra prestation.
Bra jobbat älskling! Även imponerad över alla andra löpare. Lidingö är tuff. Nu är jag sugen på att springa jag också. Inte Lidingö dock :)