Det närmar sig verkligen med stormsteg. Helt sjukt nära men fortfarande overkligt. 

Jag hoppas på mindre än en vecka då kroppen min inte är min bästa vän just nu. Har så grymt ont i höften och vaknar av värk flera ggr per natt. Vill inget hellre än att sova på någon annan sida än just min höft men går inte.

Nu på morgonen fick jag dock mycket ny energi. Peter tog en morgonpromenad med vår nya fyrfotade  familjemedlem och jag följde med brevid på damcykel. Det blev en frisk och skön tur på 45 min. Underbart!