Planen igår var att cykla en runda på mtb'n med två arbetskamrater. De cyklar inte speciellt mycket men vill cykla mer. Vi pratade lite löst om det i höstas att vi borde ta en tur tillsammans. Som vanligt är det så lätt att säga att det gör vi men sedan blir det aldrig av. Varför är det ofta så?

Så jag bestämde förra veckan att vi bokar en dag så att det blir av. Tyvärr blev det inställt igår pga sjukdomar (inte hos mig denna gång som tur är).

 

Peter tyckte jag kunde följa med honom till GIH och springa men kände att jag ville vila mina löparben inför lördag. Jag var dessutom sugen på att cykla. När vi dessutom bor ett stenkast från Markaskogen som har mtb-spår så var det inget att fundera på. Jag gav mig ut och körde en lugn men skön runda. Kryllade av människor i skogen. Fullt med både cyklister, löpare och orienterare. Dock var jag ensam på röd mtb-slinga (förutom tre löpare som hellre körde trail än i spåret).

 

Tog inte ut mig speciellt mycket utan tränade mer teknik och njöt av naturen och det sköna vädret.

Fick mig en gliring hemma att jag bara softat. Ibland måste man bara få njuta lite också.

 

Jag hade en begynnande kurva uppåt innan sjukdomsperioden. Långt ifrån min form innan graviditeten men det kändes ljust med två riktigt starka månader som start på 2015.

 

Nu är min tanke att prioritera löpningen. Det är inte många veckor kvar till Göteborgsvarvet och skall jag klara att springa 21 km gäller det att fokusera. Min plan är att köra tre löppass i veckan, som minst. Kör jag mer än tre pass riskerar jag att få ont och den risken vill jag inte ta. Bättre att komplettera med cykel, simning och styrka om jag vill köra fler pass per vecka.

 

Har fått till fem löppass  hittills efter sjukdomarna. Har ingen positiv känsla. Benen stummar redan efter 4 km och flåsar en massa. Trots detta bangar jag inte den tidigare tänkta tävlingsdebuten i år. Peter anmälde mig i måndags till Kumla Stadslopp som går av stapeln på lördag. Nervös. Nervös att orka springa trots att det "bara" är 10 km. Nervös att jag inte ens klarar av att springa fortare än i Vansbro 2014 (som var mitt premiär efter graviditet). Vill ändå ha ett kvitto på hur jag ligger till och fram för allt få till ett riktigt bra pass där jag pressar mig.

 

Idag är jag stum i benen efter 15 st backintervaller ca 1 min i Markaskogen med hela familjen. Peter och jag varvade intervaller medan Bianca sprang fram och tillbaka. Hon gjorde säkerligen 10 st intervaller själv (dock inte så långa som våra :)  Hon älskar att vara i skogen och springa omkring. Kanske en aningen färgad av oss?

 

 

I januari tränade jag 26 st pass och i februari 23 st pass. Helt enl. plan och mina mål. Väldigt nöjd.

 

Hade ett inplanerat löppass lördag 28 februari som jag ställde in för att jag kände mig småkrasslig.

Det var då allt började från förkylning till influensa till maginfluensa, sammanlagt fem veckor. Vet inte när jag varit så sjuk senast. Minns inte när jag hade nästan 40 graders feber innan eller när jag spydde senast. Mars månad var inte rolig.

 

Kändes skönt att avsluta mars och gå in i april med en resa till fjällen. Vila upp sig, andas fjälluft och åka skidor. Tog med mig löparkläderna men var tveksam om jag skulle få till nåt pass eftersom jag inte kände mig helt återställd efter influensan. Åkte skidor några dagar och kände mig så trött. Sviter efter influensa kan ju sitta i och det hade "bara" gått 1,5 vecka efter att feberna slutade så tänkte att det går nog över om ett par dagar. Det hade det nog gjort om jag inte hade åkt på en magåkomma med småillamående i fem dagar och några dagar som var sämre. Som tur var låg jag inte hela veckan utan var bara sämre vissa dagar så jag kunde åka en del skidor men blev inte alls så mycket som jag brukar eller hade velat. Njöt ändå av ledighet, sol och fjäll. Sista dagarna började det kännas bättre i kroppen. Livrädd för att bli sjuk igen vilade jag när vi kom hem. Började med cykelturer till jobbet.

 

I lördags dock kände jag att nu är jag redo för ett träningspass. Hängde med Peter till GIH och sprang distans runt löparbanan. Fick ihop 3 + 7 km (1,5 km dit och 1,5 km hem och 7 km på banan). Det gick inte fort och jag blev trött, och lycklig. Planerade in att hänga på Almby IK på deras måndagsträning på mtb. Dammade av cykeln i garaget som inte varit ute på hela vintern. En aningen ringrostig men underbart att få cykla och vara ute i skogen.

I onsdags blev det ett löppass på 8,5 km efter en heldag med kurs i Solna i Oset. Underbart!! Vad bra man kan må av rörelse.

 

Nu hör jag någon på jobbet som varit hemma med förkylning. Bianca är heltäppt i näsan och rinner snor.

Vill inte. Tänker förbasemig inte bli sjuk igen, så det så!!

Det är härligt med barn som går sitt första år på förskolan :)