Igår var jag på föreläsning på Örebro Universitet som Örebrocyklisterna och Sisu ordnade.
Föreläsningen hette "Det finns ingen gräns" med Anders Olsson.

Anders Olsson utsågs 2008 till Årets idrottare med funktionshinder på Idrottsgalan. I OS 2004 tog Anders två guld och ett brons och i Peking 2008 detsamma. Han är världsmästare i handikappsimning och har förbättrat sina världsrekord hela 52 gånger. Han har även börjat med cykling och marathon och nu är siktet inställt på Ironman i Hawaii 2010.

Vilken otrolig människa. Kan inte förstå hur otur en människa kan ha. Jag blev betagen av hans berättelse, om hans liv. Om hans läkarbesök och operationer. Skrämmande. Han har haft sådan otur i livet och varit nere på botten men tagit sig upp med bravur. Vilken kämparanda och kraft. Helt otroligt. Förvandlingen från en mestadels sängliggande sjukling som knaprade i sig 150 mg morfin varje dag till den glade och livsbejakande person han är idag har endast tagit 2,5 år.
Ni som inte hört honom läs hans bok "Den finns ingen gräns"

Han tränar två pass om dagen a´ 2-2,5 timmar. Får massage mellan passen och även på natten för att hans muskler och kropp ska fungera. Han försöker ha en vilodag i veckan men ibland glömmer han bort den säger han med ett skratt. De dagar träningen känns tung och tråkig så lägger han på ca 20-30 min på passet. Det är när det går tungt man utvecklas.

Han avslutar med dessa meningar:
- Att tro på sig själv
- Imorgon kommer en ny dag med nya möjligheter
- Man måste leta efter möjligheter och inte fokusera på vad man inte kan
- Man kan i alla fall försöka