Lutar åt WO

Jag kan nog inte hoppas längre. Jag måste nog inse fakta. Jag måste blicka framåt.
Det är nog dumt att tänka att jag ska stå på startlinjen på lördag. Jag får tänka filt i grönt gräs, varm asfalt under sommarskorna, solsken med solglasögon på nästippen, fina samtal med söta lillasyster, pepp till finaste älsklingen och systers sambo som ska springa, iakttagande på duktiga löpare, folkfest i trevliga Göteborg. Låter kanske inte så dumt det heller?
Gick ut igår kväll för mitt planerade pass: 15 min gång + 15 min jogg. Första 15 min gick smärtfritt, lite öm på punkten som fått sig en rejäl omgång annars kändes det ok. När promenad skulle övergå i jogg gick det inte. Det skar till i vaden, ingen kraft alls. Jag kunde helt enkelt inte jogga alls. Jag fick promenera hem. Solen sken och luften var varm. Förtvivlan i lördags har vänt till ett lugn. Jag kände mig ändå glad. Det finns fler tillfällen, det finns fler lopp. Jag blickar framåt, till min fina cykel som tar mig runt utan några problem. Nu ställer jag sikte mot Vättern istället och på en rolig helg i Göteborg tillsammans med några av mina finaste.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0