En vän i nöden

Vi försöker hänga i med försäsongsträning med jobbet inför Stafettvasan. Igår var vi flest deltagare, hela 4 st varav 1 st var en kompis till mig. Svårt att få med sig medarbetarna. Tråkigt. Hade varit roligare att svetsa samman två lag som vi ska vara till stafetten. Johanna och jag sa att vi kör ändå på. Ett bra sätt för oss själva att ta oss iväg. Förra veckan när jag var helt själv fick jag hänga på Örebro AIK för att slippa springa själv i mörkret.
Igår blev det ett riktigt bra pass. Jag fick vara tränare. Värmde upp med jogging i drygt 10 min. Därefter lite löpskola och efterföljande intervaller mellan lyktstoplar. Avslutade med knappt 30 min löpning. Det kan verkligen vara riktigt roligt att springa. Riktigt nöjd och glad efter passet.


Det enda som kändes sådär var min ena tå.
Min svaga punkt är mina tår och fötter. Oftast där problemen yttrar sig.
Kände lite skav när jag sprang. När jag kom hem såg det ut som det var en blåsa på tån. Det var det inte. Hela tån var uppsvullen och röd. Jag har opererat mig för nageltrång flera gånger så kände igen symtomen. Eftersom jag är van visste jag direkt vad jag skulle göra. Fram med bomull och asolsprit. Tån bultade och vaknade med värk under natten. På med ny baddning och en Ipren. Somnade igen och sov som en stock. Idag är tofflorna med till jobbet. Ömmar. Hoppas på att alsolspriten läker tån till imorgon då planen är träning.


Ikväll är det möte med Spinlaget på Friskis. Jag är snart färdig instruktör. Håller på att bygga pass just nu och väntar på att få en tid för att diplomeras. Spännande, pirrigt och nervöst.





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0