När det ena äventyret inte blir av blickar jag framåt och hittar ett nytt.

Gårdagens Blodomlopp blev endast som coach och åskådare för min del pga snuva. Men inte gräver jag mig ner för det. Beundrar och berömmer deltagarna som sprang och gjorde ett fantastiskt lopp, bla bästa sambon och bästa fystränaren.

När jag kommer hem blickar jag framåt. Hoppas på att bli frisk till nästa helgs lopp Norasjön runt och anmäler mig till Salomon trail tour Sälen i september.
Det finns alltid nya mål att se fram emot :)

Foto: från Salomon trail tours hemsida

Kylen är laddad. Nu gäller det att ladda alla mina celler med vitaminer och good stuff.
Fruktskålen är påfylld. Fixar en fräsch sallad till matlåda med vitaminer och proteiner.
Laddar batterierna med mycket sömn.
Förhoppningsvis mycket piggare imorgon.

Livet går upp och ner ibland. Det gäller bara att se det från den ljusa sidan. Idag har jag haft tid att tänka och reflektera. Njutit av lugnet och hemmet.

Haft en helg med mycket frisk luft. Långpass löpning, vedkapning och klyvning. Skulle toppa helgen med ett rejält styrkepass med min fystränare.
Istället toppade jag den med en rejäl förkylning som kom som en blixt från klar himmel.

Idag är jag hemma och startar dagen med massor med vitaminer, grönt te och hallon och blåbär.
Jag har min jobbdator med mig hem så tanken är att få lite gjort. En bra kombo att kunna jobba lite utan att smitta ner mina arbetskamrater och blir jag för trött kan jag ta en tupplur emellanåt.

Ikväll var vi på föreläsning med Daniel Tynell. Alltid intressant att lyssna på en elitsatsande atlet.

Det var inte så mycket prat om hans träning och skidåkning, mer fokus på helheten och den mentala biten. Mycket intressant. Jag vill lära mig mer och framförallt kunna använda det i mitt liv. Jag vet att mina tankar styr så otroligt mycket. Jag kan välja mycket hur mitt liv ska bli.

Han avslutade med en sammanfattning och de sista orden med glimten i ögat:
Gå och vinn Vasaloppet!
Det kan jag iallafall med säkerhet säga att det inte är mitt mål :) Vet inte ens om jag är sugen på att åka Vasaloppet över huvud taget. Jag gillar skidåkning men nog mer som norrmännen, upp på fjället med ryggsäck med fika i och gå lite på tur :)

Ännu en tävling avklarad, Cykelvasan tillsammans med kärleken. 94,5 km mellan Sälen och Mora.

För precis ett år o en månad sedan hade jag aldrig suttit på en mtb. Ännu mindre cyklat i skogen.
Vi hyrde cyklar en dag på semestern i fjällen förra året. Vi fick blodad tand och gick och köpte oss varsin mtb förra hösten. Vi var som bambi på hal is, men tyckte det var oerhört skoj. Där växte tankarna på att ha ett mål med cyklingen. Vi anmälde oss till Cykelvasan.

Nu blev det aldrig någon satsning på cyklingen under 2012. Cyklade nån gång då och då men utan krav eller mål. Det var en sport där jag släppte alla krav eller prestationer. Bara njuta av skogen, naturen och välmåendet.

Vi har varit nära att vi skulle sålt våra startplatser. Men när veckorna närmade sig så bestämde vi oss för att köra. I efterhand är jag jätteglad för det. Det var jättekul!

Vi satt igår och funderade över en måltid. Började med 5h men efter ett tag sa vi båda att vi måste sikta högre. 4h kanske? Men det kändes aldrig aktuellt.

Peter startade 5 min före mig. Planen var att han skulle cykla ikapp mig och hade han inte gjort det innan Risberg så skulle jag vänta in honom där. Första biten var en seg och lång uppförsbacke på asfalt. Planen var att ta det extremt lugnt. Det gjorde jag också. Ändå tyckte jag att jag cyklade om alla. Det kändes lätt. Ville inte trycka på för mycket. Vår plan var ju att cykla tillsammans.
Hade strul med sadeln som hasade ner och fick stanna ett par gånger för att justera. Helt plötsligt hör jag en röst bakom mig, det är Peter som är ikapp. Han susar nerför den branta backen och säger till mig -häng på nu. Det gjorde jag. Började öka hastigheten. Växelvis branta tvättbrädebackar med en massa håligheter och gupp. Kroppen skakade. Kände mig stark och tuff. Jag gasade på. Bromsade inte ofta utan lät det rulla på. Kändes som jag flög ner för backarna och förbi en massa folk. Grym känsla.
Hade lite svårt att hålla Peters rygg stundtals men han väntade in mig vid nästa stopp. Saltgurka, blåbärssoppa och släta bullar intogs.
Mellan de guppiga partierna kom det partier med seg sand, grusvägar med grovt slirigt grus och asfalt.
Innan hade vi tyckt det var trist att det skulle vara partier med asfalt, igår tyckte jag inte det. Det var grymt att rulla på hård och fin asfalt. Hastigheten ökade rejält direkt. Även här rullande jag om en massa killar. Kände mig grym åter igen :)

Slutade på plats 194 av 868 tjejer i motionsklassen. 38:e plats i min ålderskategori. Plats 3500 av ca 10000 deltagare. Tiden blev: 4:23:15.
Jättenöjd med tanke på att jag började cykla för mindre än ett år sedan och att detta inte alls varit något stort mål.

Nummerlappen är på plats. Cykeln är redo.

Start imorgon 11.05. Vi insåg att Peter ska starta i nästa startgrupp 11.10. Vår plan är att cykla tillsammans. Tur att det var han som fick starta efter mig och inte tvärtom.

Har gjort diverse beräkningar för att se vilken hastighet vi bör hålla och när han kommer cykla ikapp mig. Första depå i Smågan efter 16 km, då behöver han cykla i snitt 2,5 km/h snabbare än mig för att hinna ikapp. Känns som 5 min inte är nåt, men inte bara att cykla ikapp heller.

Vi var i Lindvallen ikväll och hämtade nummerlapparna. Lade notis på att det inte alls var så många tjejer. Kryllade av killar överallt. Cyklar och killar överallt. Kan det bli bättre? ;)